Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1853, sida 1

ver att hafva på sin sida vunnit ett så dugligt redskap för sina planers sramskridande till målet. — Men vi så icke glömma att morgongryningen lägrat sig öfver Öresund och dess kuster; de mörka skyarne ilade fram i ohejdad sart, drisna af den skarpa vestanvindens osynliga, men väldiga hand; sundets vinterligt Svarta böljor brusade och sjödo, så att man tydligt kunde höra det in i rummen på Krogerup; men, ägaren var redan borta — se den lilla segelbåten, som blott vågar hafva ett segel tillsatt, huru pilsnabb far den icke åstad! den är som en boll för vågorna, hvilka än drifva den upp på sina skumbetäckta toppar, än slunga den ned i sina mörka dalar. Men den unge sjömannen, som sitter till rors, styr den med kraftig hand samt trottsar oförfärad himlens och vågornas makter, Som tyckas hafva slutit förbund att krossa den förmätne och dem, som anförtrott sitt lif åt hans skicklighet. Kan du följa den med den ögat? — Nej; — Nå väl, tag kikaren till hjelp, och du ser huru farkosten med allt större hastighet närmar sig Svenska kusten; den styr mot nordost; rätt så, du unge sjoman, en vändning med rodret — kan du besegra den by, som nu kastar sig öfver dig, så är du räddad. Snön yr omkring och far i hvirflande flockar ned i de Svarta böljorna, stormen hviner och tjuter, liksom uppförde den en duett med discant och Das — hvart tog båten vägen? — Ack, den är borta — jag kan icke se den någonstädes. Himmel! hafva då tre menniskors lif i ett ögonblick blifvit rof för de omättliga vågorna? Nej! — se derborta, längt inne vid svenska kusten, der gungar en svart punkt! Bravo, Andreas! bravo, du raska styrman! du besegrade fienden, du höll dig tapper i farans ögonblick! — Nu är den svarta punkten försvunnen — den döljer sig bakom Helsingborgs lilla skeppsbro. — Nu är du en slykting i srämmande land! Så långt