Den hemliga domstolen. En episod från Fredrik den fjerdes tid. (Öfv. fr. Danskan.) (Forts. fr. N:o 280.) — För det första får ni hämnd på Deichman, och bämnden är ljuf, min vän och stallbroder! För det andra kan ni — förutsatt att ni skickligt förstår att spela det kort, jag såsom en ärlig gifvare lägger i er hand — ja, ni kan uppsvinga er till de högsta embeten i staten, och för det tredje slipper ni att plikta med lifvet, derför att ni hade kungen till narr med det der brefvet; ty ni inser nog, att det nu beror på mig att angifva er för majestätet. — Nå? — Nog, jag går in på edra planer! sade magistern med en min, som om han förskrefve sig till djefvulen; dock sökte han att beherrska den, ty han hörde huru det unga sällskapet hojtande och ropande stormade genom rummen, för att söka efter värden; och då de funno honom, buro de icke blott magistern, utan också den hygglige kommerceassessorn i triumf tillbaka till salen, under damernas stormande bifallsyttringar. 1. Icke många dagar derefter såg man i skumrasket en bondvagn fara ut igenom Norreport; stormen dref stoI