Musik. Direktör Czapek gaf i förrgår, på uppmaning af många musikvänner, sin andra konsert, hufvudsakligast efter samma program, som vid den förra. Orkestersakerna gingo äfven nu med nerv, lif och nyansering. Synnerligen välbetänkt var det att börja konserten med Sinfonien, hvarigenom den vid sådan musik mindre vane åhöraren straxt i början försattes in i de herrliga tonmassornas underbara rike. Uppförning af sådan musik räknar ännu i Götheborg en fåtalig publik, men vi bedja hr Czapek ej tröttna vid att arrangera flere, i högre musikalisk mening så intressanta konserter, som dessa, öfvertygade att de skola så småningom sörvärsva sig allt större deltagande och uppmärksamhet, när örat och det musikaliska sinnet blifvit mera vanda att emottaga intryck af de odödlige mästarnes, af den onämnbaraste skönhet genomtrangda, skapelser. Vi se ju att i hufvudstaden smaken för sådan musik är till den grad uppdrifven, att man kan ge hela konserter med endast sinfonier. Med detta stora mål för ögonen, bör hr Czapek hoppas bättre, materiel ersättning af framtiden, och för närvarande emottaga de verkliga musikvännernes erkänsla för uppförandet af musik, sådan som Morartis D-durs-Sinfonie och Webers Fridolin. Publikens älskling, skalden Nybom, deklamerade ett par poemer, och återhördes med oförminskadt nöje. Slutomdömet om dessa konserter blir således, att de göra arrangören och de utförande all heder, och man stannar i stor tacksamhetsskuld hos herrar amatörer för den beredvilliga uppoflring af tid och talang, hvarigenom de bidrogo att gisva lyftning och understöd åt den förtjente konsertgifvarens bemödanden.