—— IIS — Har ni då bevisen? frågade magistern. — Nå ja — jag har lika så klara bevis derpå, som fni hade derpå, att det märkvärdiga brefyet, som ni ann på stranden, var ett original! svarade Rissel med en så genomträngande blick ur sina eljest under lugg seende ögon, att magistern fann sig nödsakad att aftaga sina glasögon och aftorka den dagg, som icke fanns på dem. — Hvad vill ni säga dermed? stammade han ändtligen rodnande. — Alt jag icke har flera bevis i Norge än på min afviga hand, sade Rissel leende; men det gör icke heller det ringaste till saken eftersom jag nu har er till medhjelpare och assistent. — Ni vill väl icke att jag skall skrifva falska dokumenter, för att befordra ert påfund? frågade värden förfärad. — Och om så vore, hvilken skada toge väl ert samvete deraf? Ni har ju ända en viss färdighet i att skrifva uppdigtade saker . -— Hör, Rässel! asbröt honom magistern sörtretad. Alltid ger ni mig stickord för det bref, som jag hittade på ... — Ha, ha, ha! nu hittade ni just på rätta ordet, asbröt honom assessorn med ett högt gapskratt. Det var emellertid icke så galet, att ni fann på det der brefvet, ty derigenom avancerade ni ett godt stycke ... — Om ni icke vore Så outsägligt munter och icke hade afbrutit mig, så skulle jaghafva förklarat för er, att jag på stranden, just som jag gick och spatserade, fann ett bref, som väl icke egentligen innehöll några vigtiga berättelser om Stenbock; men kungen, till hvilken jag genast lemnade det, såg mera på min ifver och mitt