byrån, Vestindiens angelägenheter, för så vidt de äro föremål sör moderlandets agstifining. (De följande paragraferna handla om några nödiga ändringar och uteslutningar.) I. De ofvanangifna förändringarne träda i kraft, när ettdera af följande 3:ne vilkor gåätt i fullbordan: 1) När antingen Hans Majestät i enlighet med kungörelsen af den 28 Januari 1852 utfärdar en för danska monarkien gemensam författning, som upptager a) 1, 5—8, 16, 17, 21, 23, 33 och 54 af Danmarks rikes grundlag med de förändringar, som härröra från förändrade benämningar på de deri förekommande ämnen; b) den i l5:de paragrafen innehållna bestämmelsen om lagstiftande maktens inflytande på ett blifvande thronföljareval; c) motsvarande bestämmelser till dem, som innehållas i 2, 18, 19, 20, 46, 47, 48, 49, 51, 52, 53, 64, 12 och 100; och hvari tillika finnas bestämmelser, som försäkra , att den representation för hela monarkien, Som genom helstatsförfattningen kallas till lifs, sammansättes efter ett förhållande, som motsvarar det, som är faststäldt för storleken af de särskilta statsdelarnes bidrag till statens behof, och väljes för konungarikets andel antingen efter den för detsamma bestående vallag, eller af danska riksdagen, till ett antal af minst 60, 1 af landsthinget och 3 af folkthinget, bland vederbörande things egna medlemmar. 2) Eller när den danska riksdagen, efter att hafva fått del af den bebådade helstatsförfattningen, beslutar, att de ofvan angifna förändringarne skola träda i kraft; 3) Eller när en församling, bestående af ombud från monarkiens olika delar efter det i n:o 1 angifna förhållande och, för konungarikets del, valde på det i samma n:o 1 nämnda sätt, har åsämjats med kungens regering om en i enlighet med kungörelsen af den 28 Januari 1852 affattad helstatsförfattning och denna af H. M:t kungen blifvit upphöjd till lag. Detta nu meddelade förslag, som är utgånget från den vida öfvervägande majoriteten i utskottet, kan anses under nuvarande förhållanden, så vidt möjligt är, betrygga de dyrbara friheter, som danska folket åt sig förvärfvat det evigt minnesvärda året 1848 och högtidligen af konung och ständer genom 1849 års grundlag blifvit befästade. Utom detta majoritetsförslag föreligga följande 3:ne minoritetsförslag. Det första (endast uppburet af en enda medlem, hr Tiemroth) föreslår blott att ändringsförslagen till regeringens utkast antagas. — Det andra (af 6 medlemmar, deriblad exministern Rosenörn) lägger större vigt på den hittillsvarande grundlagen såsom riksgrundlag och antager, att denna egenskap blott kan betagas den till förmån för helstatsförfattningen på endera af 2:ne vägar, namligen antingen derigenom, att utkastet till den nya helstatsförfattningen framlägges för riksdagen för dess enskilta del, eller derigenom, att det behandlas af en för hela monarkien gemensam riksförsamling. — Det tredje (af Hall och 15 andra medlemmar) menar att man bör hålla sig till regeringens utkast, med uppgifvandet af några utaf majoritetens ändringsförslag. Man finner härutaf, att regeringens försåtliga utkast icke tillvunnit sig mer än 16 anhängare i solkthinget, och att tillochmed dessa icke vågat obetingadt antaga detsamma. Den ÅBerlingske har på gamla dagar velat visa sig sjelfständig och fosterländsk, men derför råkat ganska illa ut. Den hade tillåtit sig några skarpa anmärkningar emot presidenten i Slesvigska ständerförsamlingen och beskyllat honom för partiskhet för de tyskt sinnade. Ministeren för Slesvig har till följe deraf i en skrifvelse till den Berlingske underrättat den, att den framdeles icke får några notiser från denna minister oeh hotar den med att äfven mista dess annonser, om den ytterligare försyndar sig. I TYSKLAND. I Braunschweig blifva anabap!