Den hemliga domstolen. En episod från Fredrik den sjerdes tid, (Öfr. frDanskan.) (Forts. fr. N:o 279.) 10. Magistern, som önskade vinna tid, för att öfvertänka det svar han skulle gifva, tog sig en försvarlig pris snus med all det långsamma allvar, som den tidens menniskor förstodo att använda vid denna förlustelse; derpå sade han andtligen: — Jag medger gerna, min gode assessor, möjligheten af, att vi, i en Så misstänksam tid som vär, kunna åstadkomma andras fall — men drottningen — nej, henne få vi minsann lemna ur spelet. — Förutsatt, att ni verkligen vill vara min bundsförvandt, så att jag kan lita på er och låta er se i mina kort, så vill jag ansörtro er huru långt jag redan kommit. LL — Ni kan lita på mig Rässel! försäkrade magistern, i det han lade sin magra hand på sitt hjerta; ni kan tryggt lita på mig. . — Vill ni svära mig tystnad? frågade assessorn, i det han, som vujvar såg under lugg, blickade vå-nrakt i onsigtet; han slog likväl genast ned ögonen under det han sade: Nej, det tjenar till ingenting; ty vill ni förråda mig, Så är ni jesuit nog att kunna lösa er från eden; men jag vill ändå tro, att ni skall förtiga