Befordringssystemet inom Tullverket. Det är en vanlig sak här i verlden, att folk med lugn fördraga äfven den dåligaste styrelses, misshushållning och orättvisor, ända till dess någon individ på ett mera i ögonen sallande sätt drabbas af dessa orättvisor. Men ett enda sådant fall uppväger en kedja af missbruk, som fått passera, om ej utan knot, dock utan allvarsammare påföljd. I denna ställning tyckes vår svenska generaltullstyrelse nu hafva kommit. Under många år har allmänheten med förtrytelse hört och omtalat en mängd af de gröfsta godtyckligheter begångna af denna styrelse. Särdeles har detta gällt tillsättningen af en mängd tjenster, öfver hvilka den oansvarige Generaltulldirektören förfogar med nästan oinskränkt makt. Tusen berättelser hafva varit i omlopp om de meriter, som gälla för befordringarne inom detta verk. Hvilka alla dessa meriter varit tillåter oss icke tryckfrihetslagen att omtala, men så mycket kunna vi säga, att slägtskapsförbindelser, gynnare, relationer, förord af inflytelserika personer o. s. v. äro de allmänt omtalade befordringsmeriter, som minst komprometterat Generaltullstyrelsen. Detta har emellertid gått så långt, att man helt oförmodadt fått se i tullverkets tjenst använda alla möjliga slags personer, som på en annan väg i lifvet kommit af sig och nu till ingenting mera duga. Vi hafva mer än en gång med ett visst leende sett än den ene än den andre välbekante, förolyckade personen plötsligen stå enrollerad i tullverket. När då obekante personer förekommit, hafva vi alltid tagit för gifvet, att det varit någon afsigkommen stackare, som gjort sig till Generaltulldirektörens kreatur. Med allt detta har hr frih. Gyllenhaal, på ett i sanning underbart sätt, icke blott stått särdeles väl på alldra högsta ort, hvilket kan förklaras af den tjenstvillighet och såsom vi tro äfven diplomatiska skicklighet hvarmed han uppfyllt alla de kinkiga uppdrag, som kunnat vara honom från detta håll anförtrodda; utan äfven varit temligen skottfri för alla anmärkningar ifrån pressens sida. I afseende å skandaltidningarne inser man lätt orsakerna till detta förhållande. I några af dessa erhåller hr Gyllenhaal esomoftast mycket beröm. Då man kan hålla hundra mot ett, att ett beröm i dessa tidningar alltid är köpt, så finner man, att för en man af heder ingenting kan vara mera komprometterande än just loford från det hållet. Men obegripligt är det i sanning att hr Gyllenhaal och hans handlingar undgått den rättsinnade pressens anmärkningar. Emellertid