Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1853, sida 2

manuskriptet; med strålande blickar betraktade den lärde papperet, och då han sick ögonen på den belydliga summan, hvarpå det lydde, gnuggade han förnöjd händerna, under det hans läppar ovillkorligt hviskade: — Det är förträffligt! Han gaf sig dock icke tid att genast genomläsa episteln, ty först och främst måste anvisningen mycket noga betraktas; den måste vridas och vändas och derpå slutligen gömmas. Han skyndade sig till dragkistan, öppnade den öfversta lådan, och lade papperet mycket omsorgsfullt i ett hörn af densamma. Dock tillslöt han icke denna sin skattkammare, förrän han kastat en förstulen blick på de högar af portugaleser, rosenobler, kronor, dukater, jakobus, pistoler och gyllen, som öfverallt logo honom till mötes. Då han ändtligen stängde lådan, läste man iydligt i alla hans miner, att han med stor svårighet skiljde sig ifrån det ställe, der hans hjerta var. — Ocn nu till prefvet! Med dessa ord återvände han till sin skröpliga länstol, och Sedan han tagit plats deruti, genomläste han skrifvelsen halshögt: Det gläder er tjenare att kunna tillställa er närslutna anvisning från den rike köpmannen Hemnings i Viborg. Borgerskapet derstades sänder er genom er tjenare sin innerliga tacksägelse för de förunnade rättigheterna, De gode männen hade väl låtit det förblifva vid blotta tacksägelsen, men då jag försäkrade dem, att det var herr öfversekreteraren lika så lätt att beröfva borgerskapet frioch rättigheterna, som nådig herrn förskaffat dem, så samlade de genom sammanskott den summa, hvarpå medföljande anvisning lyder.