osvanpå dragkistan finna vi en sällsam samling af silfversaker; här står en stor, förgyld pokal med sitt vida lock vid sidan af en gammal kanna af päronträ; här se vi en liten vinpokal nästan dold under ett anpat stort silfverkärl; silfverskedar äro i stor mängd uppställda i pyramidform. Korteligen, det hela bildade en silfvermassa, som möjligen kunnat taga sig bra ut, om en polerande hand fått komma i beröring med den; men ingen vågade att närma sig till denna dyrbara skatt, på hvilken öfversekreterarens blickar ofta hvilade med hela en älskares djupa känsla. Knappt hade tjenaren ändtligen funnit ena ändan af en foliant, hvarpå ljusen kunde ställas, förrän den lärde mannen fördjupade sig i det framför honom liggande manuskriptet, utan att blifva varse att tjenaren stannade dvar, tog ett stort bref ur sin västlicka och räckte honom. Då den stackars karlen emellertid icke hade lust att förblifva stående så hela aftonen, så skiljde han sig mycket behändigt ifrån brefvet, i det han sköt det in på manuskriptet, och knappt hade denna manöver lyckligt aflupit, förr än han nelt lugn aflägsnade sig. . Rostgaard fortfor emellertid att genomläsa sin tillfällighetsdikt, som Var bestämd att begagnas vid en förestående hoffest; ty han var en på den tiden icke olycklig skald, och måste vid hvarje tillfälle, som yppade sig vid hosvet, traktera med en eller annan versstump. Ändtligen kom han till de raderna, som doldes af brelvet, och först då upptäckte han detsamma. — Kvad? utbrast ban öfvorraskad, oll försegladt bref? — Ah, det är ifrån kanslirådet Gjer på Jutland. — Nå, jag ville gerna veta om planen lyckades — men jag håller ju svaret på min fråga i handen. Låt se, låt se! Hastigt bröts sigillet, och en anvisning föll ned på