ÖD — — — —— ———— ——2s—l— — Poströfrarne Nätt och Löf mot härvarande polis. Ett rykte spred sig i slutet af förra veckan, att de berygtade, redan till döden dömde, grofva förbrytarne Nått och Löf skulle hafva blifvit återförda hit till staden, för att inför härvarande rådhusrätt uppträda mot Götheborgs poliskammare, derföre att de skulle blifvit genom tortyr i polishäktet tvingade till en bekännelse för brott, hvari de nu påstå sig hafva varit oskyldige. Saken var af mindre vanlig beskaffenhet och förtjente väl att man derom sökte erhålla närmare kännedom. Sedan en sådan vunnits, vilja vi i korthet derför redogöra. Såsom man torde erinra sig, blefvo de nämnde missdådarne, Nätt och Löf, straxt före Jul 1851 gripae i Götheborg. De bekände här såväl inför polisbetjeningen som inför poliskammaren, att de, i för ening med en tredje person, verkställt poströfveriet på postiljon Stille från Jönköping, som dervid blef så illa slagen att han kort derefter afled. Inställda inför Åhs häradsrätt, återtogo Nätt och Löf denna bekännelse och nekade enständigt till brottet. Likväl ansågos de af Götha hofrätt dertill förvunne och dömdes till döden. ärörver hafva de nu besvärat sig hos Kongl. Maj:t, med begäran att få höra vittnen derpå, att de blifvit pinade att falskligen å sig göra de bekännelser i målet, som dels inför poliskammaren i Götheborg och dels för poliskammarens betjening blifvit af dem angifna; med anledning hvaraf Kongl. Maj:t, som funnit det icke böra Nätt och Löf förvägras att söka en sädan bevisning åstadkomma, förordnat att de af dem åberopade vittnen: poliskommissarierne Flygare och Otterman samt uppsyningsmännen Berg och Jönsson, skulle i Nätts och Löfs jemte, allmän åklagares närva