Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1853, sida 3

Styckegods. Frlerset. Fem sjerdingsväg från Fredrikshamn sinnes flera förtjusande fröknar Fagerhjelm. Fröken Fre: drique fick främst slere siriare. Först förekom sändri. ken Fabian Fussbrandt, förtröstansfullt föredragande förslaget för frökens far. Fadren försagd, förutseen. de selslaget försök, föreställde sändriken för fröken förklarade förenämnde förslag. Fröken, förståndigt fruntimmer, försmådde friaren, fastän förnäm från födseln, förutseende fattigdomens förfärliga följder. Fändriken for, förmodligen fasligt flat. Flera förmögna söljde Fussbrandts friareförslag för flickan, fast förgäfves. Friherren framgick fördenskull frimodigt, fixerande föremålet; fröken förundrades. Frökens sörskönade slammor förråddetlriherrens: förhoppningar, frö. kens förestående sara, förtjusande fara! Fruktlös fördöljer flickan förtrollningens stemakt. Fadren framträder, sinnande friherren framför slickans fötter, försökande sintligt förjaga fängslade flickans förlägenhet Följden förorsakade frivillig fångenskap. Förlofningen firades formligt, förbindelsen fröjdefullt. Flickan fann fruskapet förträffligt, fast frihet, fast fägring försvann. Måvga olyckor på en gång. Et hus i Paris var nyligen skådeplatsen för flera sammanstötande olyckshändelser, om hvilka berättelsen skulle kunns anses som en dikt, såvida den ej vore fullkomligt öfverensstämmande med sanningen. En tru hade åt en ung sömmerska, som var dotter till en hyresgäst i samma hus der frun bodde uppdragit att sy en klädning, som hon önskade få fär dig till följande söndag. Enligt skräddares och sömnerskors vana, blef den dock icke färdig på bestämd tid, utan frun såg sig, till sin stora förargelse, nödsakad att begifva sig ut i sin vanliga toilette. I hennes inre kokade dock harmen öfver det brutna löftet. Då hon om aftonen återkom hem, mötte hon Julia i trappan och glömde sig ända derhän ati slå henne. Flickans moder, som befann sig i källaren, skyndade vid sin dotters nödrop upp, och fick, i striden med den vildsinta frun, sin ena arm afbruten. Fadren ilade i sin tur sin hustru till hjelp, men hade den olyckan att falla och såra sitt ena ben samt vricka foten ur led. Deras lille sexårige son som redan låg, trodde att bullret härledde sig från något uppträde på gatan. Han sprang således ur sän. gen och steg upp på ett bord med sådan oförsigtighet, att han störtade ut genom fönstret. Genom en Försynens skickelse var vid andra våningen ett slags regntak uppslaget, på hvilket befunno sig några säckar fyllda med hafrehalm; dessa försvagade verkan a fallet, och barnet halkade ned på gatan, utan annan olägenhet än några obetydliga kontusioner. nn An