Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1853, sida 2

Min andra tanke är denna: här bor en skuldsatt och vinglande herreman. . När jag ser en försupen och raglande arbetare, då tänker jag: se der en usling. som saknar bröd. Ty den som har ordentlig föda, skall sällan förfalla till fylleri. För den åter, som svälter, är bränvin en ersättning för föda; dock välförståendes utan den nytta för kroppen, som en sund föda medför. Det är ilänga den förstörande, men döfvar hungren för ögonblicket. — I nordiska länder dricker folket med begärlighet spitituösa drycker, till en stor del emedan de ej hafva råd att skasla sig den myckenhet af kraftig och sund föda, som klimatet fordrar. En vinglande, skuldsatt herremannaklass på landet, och en svältande, hungrig arbetareklass på land eller i stad — dessa båda behöfva bränvin. Bränvinsfrågan är för båda i egentlig mening en lifsfråga. Tag bort bränvinet, och de förre skola kanske ännu försöka sin lycka på hazardspel och mycket annat; för de sednare vet jag ingen annan ersättning än bröd; så vida man ej uppfinner något annat medel, hvarmed hungren kan döfvas, likasom med bränvinet, utan att i naturlig ordning tillfredsställas. Följaktligen, om man tager bort bränvinet, — såsom man bör försöka att göra — Så måste man vara betankt på att skaffa föda åt alla dem, som nu nedtysta och förtaga hungren med bränvin. Gör man det icke, så bör man frukta att af suparen blir en tjul; emedan hungren är ett behof, som icke i längden låter pruta med sig. . Det vill först och främst säga: var betänkt på att lindra skattebördorna, att bereda arbetstillfällen, att låta hvar man, utan hinder af inskränkande näringslagar, på bästa hederliga sätt, han gitter, försörja sig genom sitt arbete och sin omtanka. Eu skuldsatt man och en vinglare kan möjligen ursäktas, om han bränner bränvin; en karl med reglerade affärer icke. En hungrande usling kan ursäktas om han super, ju mer desto bättre; men hvad ursäkt hafva de välbehållne så kallade måttlige suparena Och hvilka åtgärder har man att föreslå mot desse? — Det gifves, efter min tanka, ingen annan än opinionens makt. Om en stad eller socken verkligen och på fullt allvar ar nykterhetsälskande, skulle den ej mycket lätt utan nya lagar kunna bibehålla sig nykter? Och om den icke är nykterhetsälskande (annat än tilläfventyrs i orden), hvad väntar man sig af några rader trycksvärta under rubriken konglig förordning? — Jag förstår — man litar på länsman (och polisen); och det är således till slut länsman, som skall göra Sverige nyktert. Harolja af hönsfett. Fettet af vanliga höns skall vara ett utmärkt medel till hårvextens befordrande, och torde föredragas framför Macassaroljan. Det har länge gått i handeln, i Paris, försatt med diverse aromatica, under namn af Graisse doiseaux och uppgifvits vara från Ostindien. Om medlet är godt, betalar den som är i behof af detsamma gerna hvad som helst derför. Uppgiften att det är från Ostindien är ju ingen osanning, ty man vet ju att de vanliga hönsen härstamma derifrån. Då man imellertid nu känner tillredningen af detta utmärkta medel, bör man skynda att underrätta allmänheten derom. Den torde härigenom kunna göra sig en inbesparing, som kommer väl till pass i närvarande tid, neml. för att användas på inköp af Revalenta arabica, tills man äfven kommit underfund med sammansättningen af detta undergörande och dyrbara medel. Revalenta arabien. Ölversatt på ett vanligt menniskospråk, betyder revalenta plantagen ingenting annat än en linsåker och revalenta arabica mjölet af den afart af den vanliga linsen, som går i handeln under namn af penning linsen. Denna införes från Frankrike, säljes i London hos de s. k. Italian warehousemen och brukas till supanmat på samma sätt som ärter. Det är bekant att man i England i allmänhet icke kokar ärterna hela, utan att dessa först malas på en handqvarn så länge till skalet går bort och de sönderfalla i tvenne halfklotformiga kroppar, som kallas split peas. På samma sätt behandlas den ofvannämnda linsen, och af kärnan beredes sedan det mjöl, som fabrikanten benämnt revalenta arabica. Då skidvexter i allmänhet och måhända linsen isynnerhet innehålla en proportionsvis stor mängd af näringsämne, kan linsmjölet rekommenderas såsom mycket närande och i England prisas det äfven såsom lättsmält. Om priset blow stode i någorlunda förhållande till varans verkliga värde (ett skalp. lins-ärter säljes hos viktualie-handlarne till 10 —12 sk.) skulle visst den s. k. revalentan finna en stor åtgång såsom lifsmedel. Spärrnings historia. Några personer, som sjöledes skulle resa till en stad på vestra kusten fingo under vägen underrättelse att staden var spärrad. De blefvo alla rädda för karantän. En skriskunnig betjent, som åtföljde sällskapet, tröstade dem och utfärnade sundhets-bevis åt allesammans. Vid framkomsten antogos bevisen som äkta, men vaktens befälhafvare frågade betjenten hvar han hade sitt bevis. Betjenten fann sig genast och sade att det låg i första kofferten som blifvit uppburen; om han finge lof att gå efter det, så skulle han genast komma åter. Han fick gå, och på första krog som anträslades skref han ett sundhets-bevis, som vid hans återkomst till vakten togs för godt. I Kalmar anställdes för någon tid sedan en jagt, som torde böra antecknas som en kuriosite. En pråm utgick nemligen från en af ,vedgårdarne, med en brädlast till ett på redden liggande fartyg. Då manskapet ditkommit och började upplasta bräderna, uppstod rundtomkring ett förfärligt surrande i pråmen. Icke mindre än omkring 100 rapphöns hade nemligen funnit för godt att gömma sig in i densamma och göra en lusttur utåt Kalmar sund. En stor del slögo utåt sjön, der de säkerligen omkommo: men fyratiofem, som icke voro nog rappa, blefvo fångade under ett segel, hvilket besättningen kastat öfver desamma. Förr ansåg man det för en ovanlighet att sparfvar flögo en i balsen; nu deremot är det mycket vanligt, att rapphönsen i Kalmar anställa nämnde försök. Hvar och