Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1853, sida 2

Majorna ingen rapport. — -Z Magistraten har sistl. gårdag till öfverskult utnämnt expeditions -kronofogden, t. s. ösverskulten J. T. Almroth. — Enligt A.B. tros regeringen ej vara gynnsamt stamd för det af engelske jernvägsentreprenörerne Peto, m. fl. gjorda förslag för anskaffande af medel till jernvägar här i landet. — Kommerskollegium kungör, att den nya fyrbåken på Fredriksort blifvit tänd d. 10 dennes. — Åtskilliga af Riddarhusets vriksdagsvana notabiliteter, såsom A.B. uttrycker sig, hafva varit tillsammans hos general Edenhjelm, för att anställa en preliminär mönstring med de antecknade medlemmarne af samma hus, i och för utskotts-tillsättningarne, hvilka vid denna riksdag lära blifva mycket oblandade. — Vid landtbruks-akademiens sammankomst d. 12 Nov. upplyste prof. Retzius, att den så mycket utropade Revalenta Arabica. hvilken säljes till så höga priser, befunnits bestå, den bättre sorten af mjöl af linsen (Ervum Lens) och den sämre af mjöl af vanliga bondbönor, hvilka dock båda före malningen blifvit beröfvade skalet. Det finnes många personer, hvilka befinna sig särdeles väl af att förtära dessa mjölsorter, men talaren anmärkte, att de kunde för mycket billigt pris produceras inom landet, om någon ville deråt rikta sina bemödanden. — Regeringen har ändteligen deciderat sig för att upphäfva karantänsskyldigheten för dem som komma från Seeländska hamnar till Sverge. På Gottland hafva öfver 2000 bränvins pannor blifvit anmälda till rörelsens bedrifvande för innevarande termin. — Landssekreteraren, kammarrådet Landegren har aflidit i Jönköping, hvarest för öfrigt koleran börjat sjunga på sista versen. — I Örebro har, till följd al kolerans lindriga beskaffenhet, elementarläroverket åter blifvit öppnadt och lärarne äro förständigade, att ofördröjligen återvända hvar till skötande al sin befattning. — Den stora mängden af arbetsfolk, som uppehållit sig vid jernvägen och nu till stor del hemförlofvas på ett par tre månader, lärer slita mycket ondt genom brist på bostäder i Örebro. Man har sett de stackars menniskorna, berättar Ner. Alleh., ligga sammanpackade i förstugor på stengolf och jemväl på öppna gårdsrum på magen i smutsen. —JIonköpingsbladet uttalar följande sanna och vigtiga åsigter i bränvinsfrägan: -En betydligt förhöjd skatt på bränvinsrörelsen, så väl tillverkning som försäljning, i förening med en så långt som möjligt stadgad begränsning för utminuteringen, är sannolikt det enda som för närvarande kan på lagstiftningens väg försökas till bränvinsflodens hämmande. Men abstrakt taget äro dessa åtgärder icke på långt när de lämpligaste, och det är endast det ondas förfärliga vidd och för hela samhällets bestånd hotande styrka som kan gifva dem egenskapen af nödsallsmedel. Att genom beskattning fördubbla en allmänt efterfrågad varas pris kan aldrig vara grundsatsenligt välbetänkt och skall nödvändigt framkalla en mängd försnillningsförsök medelst smygtillverkning eller smugling, med deraf följande fiskaliska beslag och dylikt, som ingalunda befrämjar moraliteten. Man har ansett detta onda skola blifva mindre än det nu rådande; vi hoppas så äfven, och det skall ofelbart af taga i samma mån öfvertygelsen om bränvinets skadlighet vinner insteg hos massan af folket. Men detta är, ehvad för öfrigt göres, hufvudsaken, och i den rigtningen bör den nu på en tid så liflig vordna verksamheten icke upphöra, äfven om de åtgärder, man nu fordrar af lagstiftningen, blifva vidtagna. Utan att folkat blir nyktert af föresats, böjelse och vana, skola de mest drakoniska lagar icke förmå hämma bränvinssloden. I sammanhang härmed och med de rörelser, som varit å bane i Blekinge mot brännerierna, yttrar J. Bl. den äsigt, att tidepnnkten nu skulle vara inne för bildande af nykterhetsföreningar, derest nitälskande män med förtroende och anseende satte sig i spetsen för saken. Från Padstena skrifves den 19 dennes: Vi berättade för någon tid sedan såsom ett exempel på årstidens ovanliga blidhet, att vid Öfra Göthala ett äppleträd ånyo bar blommor. Nu kunna vi tillägga att samma äppleträd bär för andra gången i år frukt; att den är och troligen icke heller blisver annat än kart, förstås af sig sjelf.