dertill utsetts, och de nu skedda I ej heller blifva utan sin betydelse. Man finner det af biskop Fahlcrantz, borgareståndet al rådman Brodin och bondeståndet af Nils Persson i Ringsjö. Alla dessa tal äro fullkomligt betydelselösa. I presteståndets till Adeln förekommer den visserligen något sökta, men likväl pikanta antithesen: Från själens adel är handlingens ridderskap oskiljaktigt. — I samma ständs tal till borgerskapet talas hufvudsakligen om handelns betydelse, som förande icke blott materiella produkter, utan äfven andens skatter från land till land. Åsigten är visserligen ej ny, men vittnar dock om att talaren följt något med sin tids föreställningssätt. Bondeståndet får sig en allvarsam straffpredikan, hvari koleran och den klena årsvexten antydas vara Guds aga och väckelse för det läseri och superi, som råder ibland allmogen å vissa orter. Bondeståndets tal äro korta och enkla. På följande dag, Onsdagen, skulle samtlige riksstånden i stor deputation uppvakta konungen och den kongliga familjens medlemmar; Thorsdagen skulle man afhöra riksdagspredikan och församla sig på rikssalen, för att afhöra Kongl. Maj:ts berättelse om hvad sig i rikets styrelse, sedan sista riksdag tilldragit, 0. S. v. Det troddes icke, att den kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof redan då skulle kunna aflemnas, utan torde dermed komma att dröjas omkring en vecka. Då derifrån riksdagens början egentligen bör räknas, torde alltså den i grundlagen till en månad medgifna motionstiden komma att räcka in på nyåret; och således kan man först då med någon utförligare kännedom om riksdagsmännens önskningar och åsigter, bedömma karakteren af riksdagens början. Att denna just icke ofta är densamma, som vid slutet, är nogsamt kändt. Hvad åter regeringens afsigter kunna vara, borde väl någorlunda kunna bedömmas, då den nyssnämnde statshandlingen ang. statsverkets tillstånd och behof hunnit aflemnas ; men som kongl. propositioner kunna under hela tiden för en riksdag afgifvas, visar det sig ofta att just de hufvudsakligaste föremålen för hennes planer först långt fram under riksdagen framkomma. Många anledningar äro för handen, att äfven så nu kommer att ske. Utom de omnämnda talmän och sekreterare, finnas några andra befattningar, med desse i närmare samband stående, till hvilka väl enligt grundlagen personerna böra utses af stånden, men hvilkas utväljande dock vanligen, dels såsom nu hos adeln lemnas till landtmarskalken, dels inom de andra stånden försiggår, i enlighet med talmännens önskningar; vi mena: ledamotsplatserna i de så kallade Åtalmanskonferenserna. Dessa i riksd. ordn. 475 stadgade beredningar för riksdagsärendenas föredragnings-ordning i stånden asfse visserligen blott en behöflig ordningsanstalt för att ämnena må i möjligaste måtto hos alla stånden tillika afgöras; men de hafva derjemte blifvit ett vigtigt hjul i riksdags-machineriet, och efterhand utöfvat ett medelbart, ofta hemligt, inflytande på de ömtåligare pleni-mälens behandling, propositionsvägran af talmän, o. s. v. leke utan skäl har man derföre lagt vigt på valet af de två ledamöter utaf hvarje stånd, som valen torde nemligen, att landtmarskalken dertill kallat grefve Gust. Lagerbjelke, upphofsmannen för det hvilande förslaget till ny riksdagsordning, och general Iesrenen af de konservatives ifrigaste koryfger. I presteståndet hafva blifvit dertill utsedda biskop Heurlin och doktor Broman, samt till dessas suppleanter biskop Hallström och hospredikanten Tegnr. I bondeståndet valdes s. talmannen Nils Pehrsson från Kronobergs län och Ola Månsson från Skåne. Borgareståndets val är ännu ej bekan t. Redan i adelns första plenum väckte grefve 1. Lagerbjelke en motion om tillsättandet, af out serskildt utshott, för behandlingen af bränvinsbränningslagstiftningen. Med asgörandet om remissen af denna mokion skyndades så, att den redan i Tisdagens plenum ägde rum. Statsrådet Gripenstedt och hr v. Hartmansdorff talade emot tillsättandet af ett serskildt utskott; den sednare bibehöll sin grundlagsvidriga method, att söka hindra remiss af motioner; men förlorade voteringen, hvari dock endast deltogo 44 personer, af hvilka blott 6 röstade med hr v. H. I Bondeståndet väckte riksd. fullm. Wassmuth samma motion, som den grefve Lagerbjelke väckt hos adeln. NERE EEE EEK —— LL LK VV BYT. .ALAS9 ss AR