———— — ——————————— — Bort härifrån! fort, min bror! låtom oss skynda härifrån! pustade Flindt, i det han krampaktigt fattade i skrifvarens arm och ilade bort med denne. Omkring en timme efter det att dessa två gamla herrar lemnat spåqvinnans förmak, trädde ett högväxt, magert fruntimmer in genom en lönndörr till värdinnan på Tre Hjortar. Den inkomna damen kastade en girig blick på pengarna, hvilka lågo i spridda högar på bordet, och sedan hon öfvertygat sig om att vinsten af denna dagens arbete var god, vände hon sig, med ett leende af tillfredsställelse på de tunna läpparna, till spåqvinnan, som stigit upp från sin stol, för att göra en vördnadsfull nigning för den högborna fröken. — Ni har arbetat bra i dag, mor Lena! sade damen, Hvad slags folk har ni haft hos er i dag? — Här är listan, nådig fröken! Der stå de alla antecknade, och vid sidan har jag som vanlfgt ritat upp summan, som de gifvit för hoppet, och Isenfeld har uppskrifvit deras olika ansökningar. Med en revisors noggranhet genomgick fröken hela den skrifna och tillritade listan, under det att spådvinnan med en slug blick betraktade henne; än nickade hon tillfredsställd med hufvudet, hvilket utvisade att hon var glad öfver inkomsten, än Skakade hon det, med ett drag af missnöje omkring de tunna läpparna, Så häftigt, att de långa, glesa korkskrufslockarna till hälften skylde de plirande ögonen. Plötsligt rusade hon upp med vreda blickar, under det att hennes I händer ovillhviligt kuvtv sg Om det såämmänkramade papperet. — Huru? utbrast hon med nästan kiknande stämma. Hvad är det sör en osörskämd karl, som vågat att bjuda oss tio riksdaler för en tulltjenst? Vet hon inte mor Lena, att en sådan post bör åtminstone inbringa mig trettio riksdaler? Har man sett på ma