Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1853, sida 3

8 A 51196C11IIYAICII IIuI varon af personer, som eljest sannolikt infunnit sig. Utan tvifvel ligger det emellertid nägon otur uti, att komma i konflikt med dylika bjudningar. Skräddaregesällen C. H. Ihlström hade härom dagen i så måtto öfverilat sig, att då han skolat freda en sin kamrat, hvilken af poliskonstapeln Zetterberg anhållits för fylleri å allmänna vägen vid exercisbeden, han dervid råkat knuffa Zetterberg. Med anledning häraf var han inkallad till polisförhör i påstående om ansvar sör det han med våld sökt fräntaga Zetterberg en för fylleri anhållen person. Ihlströms förklaring öfVer angifvelsen lydde, att då hans kamrat blifvit af polisen anhållen, han endast lagt sin hand på Zetterbergs arm, dervid bedjande denne släppa den anhållne, hvilken Ihlström i sådant fall genast ville ledsaga till hans hem. Denna begäran blef icke allenast afSlagen, utan Ihlström äfven anhållen och i sällskap med den fulle kamraten afförd till polisvakten, hvarifrån han dock genast frigass. Förnekande Ihlstrom således hvad angifvelsen lade honom till last. På den bevisning, som i målet förebringades, och af hvilken hufvudsakligen upplystes, att Ihlström, som sjelf vid tillfället skulle ha varit mindre redig, dels sattat tag uti kamraten och dels i polisen, för att beI fria den förre, samt att han uti dessa sina befrielseförsök varit så ihärdig att polisen slutligen sett sig tvungen äfven anhålla honom, dömdes Ihlström att för en mindre förolämpning mot polisbetjeningen i tjenstutöfning, böta 3 rdr 16 sk., eller undergå 4 dagars sängelse vid vatten och bröd. Den i Mars månad detta är för dråp å bagarelärlingen Torgelsen anklagade bagaregesällen Niklas Iidblad stod nu åter inför polisens dombord, denna gång tilltalad för tjufnad. Tidblad hade nemligen den 14 dennes inkommit på arbetskarlen Elias Bengtssons lönnkrog i Vestra Haga, der han på begäran undiått ett par supar, efter hvars förtäring han knep två i rummet liggande shawletter, hvilka han stoppat på sig och stod just i begrepp att med sitt byte aflägsna sig, då tillgreppet blef upptäckt och Tidblad utkörd. Vid förhöret förnekade Tidblad anklagelsen, under uppgift att han endast laggt dukarne afsides, då han skolat sätta sig på en stol, hvarest dessa legat. Sedan vittnen blifvit i målet hörde och intygat ätalet, remitterades undersökningen till rådbusrättens andra afdelning, och Tidblad insattes i stadens häkte. — Manspersonen Carl Petter Olsson från Godebrunn i Gränna socken af Jönköpings län var inkallad till polisförhör med anledning deraf, att han innehaft och till salu utbjudit en silfverthesked och ett par stöflor, hvilka persedlar blifvit stulne från materialförvaltaren C. Strömman. Olsson uppgaf rörande åtkomsten, att han vid ett tillfälle, då han i arbetslag med förre artilleristen Blad sågat ved för Strömman, tillhandlat sig stöflorne af Blad mot 36 sk., hvaremot han endast på Blads anmodan och i sällskap med denne utbjudit theskeden, den Blad till honom öfverlemnat. Genom förre förste konstapeln Göransson, i hvars hökerilägenhet skeden utbjöds till salu, blef tillgreppet upptäckt. Poliskammaren belönade derför Göransson med en penningedusör. Målet uppsköts för Blads efterspanande och gripande. Drängen August Larsson från Hästhalla i Skånings härad, Skaraborgs län hade anmält, att under det han, som han en tid uppehållit sig med tillfälligt arbete, varit sysselsatt med vedsågning för grosshandlanden Lehmans räkning, hade artilleristen Rodin, som äfvenledes deltagit i samma arbete, August Larsson ovetande, ur hans rockficka tillgripit ett Larsson tillhörigt silfverfickur, hvilket han pantsatt hos någon krögare för bränvin, dermed han trakterat arbetslaget. Sedermera hade Rodin igenlöst klockan, likväl utan att återställa den till ägaren, utan hade han i stället spelat bort den på kille till en annan person, som i sin ordning belånat den på assistansen, der den slutligen tillrattaskaflades. I sammanhang med detta tillgrepp hade äfvenledes blifvit anmäldt, att grosshandlanden Lehmans fru frånstulits en kappa, för tillgrepp af hvilken Rodin skäligen hölls misstänkt. Då undersökning hos poliskammaren om dessa stölder företogs, uteblef Rodin, ehuru inkallad. Målet uppsköts derföre till annan dag. Till allmänt arbete dömde för stöld straffade Johan Alexander Larsson, hvilken af Kongl. Maj:t erhållit en månads rådrum att på fri fot söka bereda sig laga försvar, men derunder ställts under åtal för tillgrepp af en portemonnaie med inneliggande penningar från muraren Högström, förklarades af rådhusrätten, genom utslag den 19 dennes, för tillgreppet icke kunna till ansvar fällas. Han var för vidare behandling härefter inställd hos poliskammaren, dervid han Yrkade att få tillgodonjuta den af Kongl. Maj:t honom i nåder förunnade förmån, att på fri fot höra sig om efter försvar, hvaröfver poliskammaren yttrade att utlåtande skulle meddelas om 8 dagar och Larsson emellertid i häktet förvaras. Bonden Magnus Pettersson från Tojestorp Skattegården i Tranemo socken af Kinds härad, för några dagar sedan hitkommen i ändamål att forssla varor härifrån till Svenljunga, hade, medan han för grosshandlanden Engströms räkning varit sysselsatt att pålassa foran, inne å Engströms kontor sökt utprångla en falsk 10 rdr bko sedel af Östgötha privatbanks gamla oktroj. Vid det polisförhör, som med anledning häraf företogs, upplyste grosshandlanden Engström, att under det han hållit på att räkna penningar å sitt kontor, hade Magnus Pettersson, hvilken skolat sorssla varor wör Engström och ute på gården Varit sysselsatt med deras pålassning, inkommit på kontoret och der begärt att få vexla en 10 bko. Utan att först se på den un vonug framlaggda sedeln hade Engström oenact