Musik. Direktör Czapeks konsert i går afton var utmärkt väl arrangerad, och lyckades i allo bra. — En ouvertur af hr Czapeks egen komposition öppnade konserten; denna ouvertur bjöd visserligen ej på något öfverraskande nytt i harmoniskt och melodiskt hänseende; men är dock med sina flere vackra motiver väl arbetad, — i synnerhet den första Andantesattsen — och vittnar om stor kännedom hos kompositören både af musikens teori och kompositionsläran, samt instrumenternas användande på bästa sätt. — En Fantasie öfver Böhmiska visor spelades af konsertgifvaren, som återgaf de mera kantabla sattserna musikaliskt och vackert; af skolungdomen utfördes 3:ne körer, hvilka voro väl inöfvade, och de unga, friska rösterna gjorde ett angenämt intryck. Första afdelningens sista nummer utgjordes af Schillers poem: Fridolin eller gången till Jernverket, med musik af Bernhard Anselm Weber. Denne Weber, död 1821 i Berlin såsom kapellmästare och riddare af Jernkorset, var liksom den alsklige, romantiske, 20 år yngre Karl Maria von Weber, elev af Abbe Vogler, och berömmes såsom en skicklig klaverspelare och grundlig komponist. Bland hans verk intager Fridolin ett utmärkt rum. Denna musik eger ställen af stor fägring; vi nämna klarinettsolot vid de ställen då det talas om grefvinnan, samt messan, der körens inträde är af en ypperlig effekt. — Konsertens glanspunkt, Morartz D-durs symfonie, utgjorde 2:dra afdelningen. Om Mozart och hans musik, den evigt unga, fagra, har så mycket blifvit skrifvet, alt vi ej kunna bättre, än så många andra, skickligare, före oss gjort, berömma den; den