er i Syrien, de senare kristne) hafva erbjudit Porten sin tjenst emot Ryssland. -J. des bDbats innehåller ett bref från Javier Ragmond, dateradt den 3 dennes, i hvilket det heter, att den besynnerliga omständigheten, att sultanen redan nu underrättat sitt folk om, att han till våren vill ställa sig i spetsen för trupperna och att han icke talar om hären vid Donau, utan om ett högqvarter vid Adrianopel, sannolikt har sin grund i en intrig, och att sultanen talat om att gå till armåen blott för att få krigsministern, Mehemed Ali Pascha, aflägsnad från hufvudstaden, på hvars befolkning han utöfvar en för de öfriga ministrarne ofta generande inflytelse. Man har nu både en turkisk och en rysk bulletin om den skedda eröfringen af en rysk fästning i Asien. Såsom lätt begrips äro dessa bulletiner hvarandra myeket olika. Den turkiska bulletinen förmäler, att natten till d. 27 Oktober uppbröt en liten af Boschi-Bozugs (vildkatter, ett slags irreguliera krigare) och en gardesbataljon bestående afdelning af den vid Tschuruk-Su lägrade armckorpsen, för att angripa den vid kusten af Svarta hafvet belagna och af 2 bataljoner infanteri, 3 kompanier Kosacker och 1 kompani artilleri försvarade fästningen Tschekvåti (S:t Nikolai). Den 28 i dagbråckningen anlände Turkarne framför sastningen och angrepo den oförväntadt och med så mycket mod och beslutsamhet, att de elter några timmars kamp, oaktadt det mest hårdnackade motstånd, gjorde sig till mästare al densamma. Då under angreppet ryska trupper från en närbelägen fästning kommo sina kamrater till hjelp. ilade gardesbataljonen dem till mötes, gaf eld på dem och angrep dem sedan med bajonetten. Deras nederlag var lika fullständigt som hastigt. Ryssarnes förlust i dessa affärer utgöras af den nämnda fästningen, 2000 deri befintliga gevär, 4 kanoner och 1000 man. Ungefär 100 Ryssar tillfångatogos. Turkarnes förlust var obetydlig. Selim Pascha, befälhafvande generalen i Batum har besalt att sätta den eröfrade fästningen i möjligaste bästa försvarsskick. Armåkorpsen vid Tschuruk-Su består af 8000 reguliera soldater, 6000 Redifs och 10,000 Boschi-Bozugs. — En enskild underrättelse säger, att denna Turkarnes framgång äfven haft till följd, att milisen i Laristan gifvit sig under Turkarne. Dessa Laristaner äro förträffligt utrustade och beväpnade, allt på Rysslands bekostnad. Den ryska bulletinen, som härrör från generalbefälhafvaren i Kaukasus, furst Woronzow, säger, att S:t Nicolai icke ansågs för någon fästning och alls icke kunde uthålla ett starkt anfall semt var aldrig försedd med artilleri; men då, till följe af dess läge ett stort förråd af proviant befanns derstades, ansågs för nödvändigt, att hålla sig der tills hela förrådet undanskaffats. Dertill blef det dock icke tid. Den der qvarlemnade betäckningen, 2 svaga kompanier linieinsanteri och en afdelning milis och Kosacker med 2 fältstycken blef midt i mörka natten plötsligt anfallen och från alla håll omringad af betydliga stridskrafter och kunde hvarken göra motstånd eller slå sig igenom. Kommendanten ville icke, i kraft af den ryska officeren egna sjelfförsakelse, underlätta sitt iståg genom uppoffringen af de honom anförtrodda 2:ne kanoner. Detachementet dukade under med ära. Några och 30 man lyckades slå sig igenom. De 2:ne kanonerna blefvo Turkarnes byte och alla förråder uppbrändes. Det smärtar mig, slutar bulletinen, att börja serättelsen om krigsoperationerna emot Turcarne med en för oss sorglig tilldragelse; men let återstår oss hoppet på framtiden och vi säza, såsom 1812, emot den angripande är äud. 1 LEK 1 1 an se —