Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1853, sida 2

s4 Vv K(KkCHKÄULT (f fYYYä 4H1K FER GaRTII UTLI 1 Äu entligheterna, och inträffar detta, så blir ett allmänt europeiskt krig nära nog oundvikligt. Grefve Walewski säges äfven skola meddela sig med sin regering beträffande det turkiska lånet, för hvars afslutande Hamik Pascha kommit till Frankrike. Detta lån anses icke kunna komma till stånd, så framt icke Frankrike och England gå i borgen för detsamma. På Frankrikes beredvillighet att göra Turkiet denna vänskapstjenst tviflar man icke, men om Englands afsigter i detta hänseende är man osäker. Monitören har en lugnande artikel i spanmålsfrågan. bet förklaras deri, att regeringen icke kan inlåta sig i några spanmålsassärer, derest den icke vill förstöra all handel. Spanmålsbristen i Frankrike anslås till 10 millioner Hectolitres, men denna brist kan icke i något hänseende vara oroande. 3,600,000 Hectolitres hafva allaredan införts till Frankrike och stora qvantiteter väntades. Processen angående mordanslaget emot kejsarens lif vid Opera Comique har nu slutat första instansen. Utaf 27 anklagade blesvo 6 frikände, 7 dömde till deportation, 3 till 8 års landsflykt och 11 till fästning på längre och kortare tid. Följande drag af katholsk ofördragsamhet har passerat i byn Chelles uti Oisedepartementet. En derstädes afliden protestant af släckfritt rykte blef begrafven på församlingens kyrkogård å en af hans samilj inköpt begrafningsplats. 3 veckor derefter upptogs, på underprefekternes befallning, kistan nattetid i tysthet, och nedgrofs åter i närheten al galgbacken. Några dagar senare invigdes kyrkogården ånyo af presterskapet. Den aflidnes familj fick sig tillskickad en räkning på kostnaderna för likets förflyttning, belöpande sig till 56 francs. Det protestantiska kyrkorådet i orten har klagat hos vederbörande myndighet i Paris. TURKIET. Turkiska regeringens steg att befalla Omer Pascha att gå tillbaka öfver Donau kunde ge anledning till allahanda suppositioner och gissningar. Då Turkarne ännu icke förlorat någon slagtning, utan tvärom varit regrare i den blodiga affären vid Oltenitza, och då de dertill bjuda öfver en större styrka, än den Ryssarne hafva i Donauländerna, tyckes detta återtåg hafva varit ganska omotiveradt. Det är visserligen sannt, att man i Konstantinopel när återtågsorderna afsändes, ännu ej kunde hafva någon kännedom om segern vid Oltenitza, men i alla fall borde man väl icke, sedan en gång Omer Pascha fått order eller bemyndigande att gå öfver Donau — ty det låter sig icke tänka att han på eget bevåg företagit en så vigtig rörelse — så hastigt hafva ändrat mening, innan någonting inträffat som knnde motivera detta omslag i åsigterna. Det skulle nästan synas som om denna Porten plötsligt påkomna superförsigtighet (det heter nemligen i den af LIndep. belge meddelade skrifvelsen att man var rädd att Ryssarne skulle locka Omer Paschas arme in i Wallachiet och der med hela sin samlade styrka tillintetgöra den), skulle blifvit den ingifven eller kanhända tillochmed förestafvad af de vestra makternas sändebud. I en skrifvelse till Wanderer säges uttryckligen, att franska sändebudet Lacour ogillat Omer Paschas öfvergång af Donau. Imellertid ser det ändå ut; som om de vestra makterna ämna lemna Turkiet ett verksamt understöd. I Paris hyste man d. 18 den fasta öfvertygelsen, att de allierade flottorna nu ligga för anker i Buykdere, en hamn, belägen vid yttersta ändan af Bosforen, vid sjelfva inloppet till svarta hafvet och en kungörelse i J. de Constantinople af den 4 dennes ger vid handen, att de icke komma att stanna der. Denna kungörelse, utgången ifrån franska beskickningen, handlar om anbud af kolleveranser för franska flottans behof under dess uppehåll i Bosforen och svarta hafvet. Leverranserna skola verkställas på hela sträckan från Konstantinopel till Odessa på europeiska kusten och ända till Trapezunt på den asiatiska. betta synes bestämdt antyda flottans aktiva deltagande i krigsopperationerna uti Svarta hafvet. Skulle måhända de vestra makterna hafva satt ett pris på sitt understöd och detta pris bestå i rättigheten att hafva ett ord med i laget i fråga om huru Turkarnes egna krigsoperationer skola ordnas? Är detta förhållandet, så torde återtågsordena till Omer Passha icke mera vara någon gåta. Sedan den stora träffningen vid Oltenitza hafva blott förpostaffårer ägt rum vid Donau, men dessa kräfde nva offer hvarie dag. Hvar