Pen hemliga domstolen. En episod från Fredrik den fjerdes tid. (Öfv. fr. Danskan.) (Forts. fr. N:o 273.) Du bedrar dig, min bror! ty det är som jag säger. Eljest såge det fördömt mörkt ut för mig, ty jag har lånt penningar både hos Herodes och Pilatus, för att kunna göra resan hit, och vistandet här är dyrt, oaktadt jag tagit det tarfligaste logis. Du måste veta att jag redan varit här i ätta dagar, och har ännu icke fått audiens, men i dag har studenten lofvat att jag skall få komma in. — Studenten? Hvad är det för en? — Kors, jag hade aldrig trott, att ni Köpenhamnare voro så okunnige om det som tilldrager sig inom er stads portar; studenten är ju den person, som är adjutant hos spåqvinnan. i — Så? svarade skrifvaren långdraget, men plötsligt fick han en ide; han önskade komma under fund med denna sak och utbrast lifligt: Hör, mon froret det faller mig något in. Julen är Snart för dörren, mor pinar och plågar mig för att få en ny Adrienne; slickorna skola till nägra jullekar; och klaga Ständigt derölver, att de alltid måste gå i sina gamla klädningar. Ser du, det föll mig in att jag kunde söka ett gratial, och med ditt bistånd skall jag nog få det. Ja, Jag följer med dig! — Med mitt bistånd, säger min käre bror? svarade