Pravodi emellan Schumla och Varna, omkring 44 mil ifrån hvardera af dessa toenne platser, är endast en liten stad med 4,000 innevånare och förskansningsverk från medeltiden. Men salttåget 1829 har ådagalaggt dess vigt såsom strategisk punkt. Pravodi är nyckeln till en väg öfver Balkan, till Aidos, och derifrån till Faki och Adrianopel. Också besastade Ryssarne 1829 denna lilla stad med förträffliga utanverk och med redutter, bestyckade med kastpjeser af grof kaliber. Derigenom tjenade Pravodi att betäcka belägringen af Varna emot Schumla-armeens anfall. Storvisiren insåg då den militäriska vigten af Pravodi, och tågade ut ifrån Schumla för att drifva Ryssarne derifrån, men blef slagen vid Koulestcha. Pravodi har nyligen åter blifvit besastad och satt i stånd att uthärda en lång belägring. Medan Donau med sina befästade platser utgör den första försvarslinien, så är den andra linien vid Balkan. Schumla, Pravodi och Varna försvara passagen öfver Balkan på högra sidan af denna hnie ända till hafvet. bet nybefästade Tirnova betäcker samma linie i centern emot de stridskrafter, hvilka kunna komma ifrån Röustschouk eller Sistova. Terrengen åt det hållet skulle dessutom sätta ganska stora hinder i Vägen för en arme, emedan bergen der äro högst, och det skulle framför allt blifva den svårt att genom goda kommunikationer försäkra sig om sitt underhåll. Ryssarne skulle dock blifva nödsakade att operera i denna riktning, om de två vestra makternas flottor, som man påstår skola ske, hindrade några expeditioner till sjös å deras sida. Det skulle icke mera blifva dem möjligt att ånyo utsträcka sina operationer till Adrianopel, ty år 1829 berodde framgången af denna icke mindre äfventyrliga än skickliga manöver deraf, att de voro herrar öfver hafvet och ifrån Bourgas-viken kunde förse sig med sina förnödenheter. Ytterst till venster i Balkan-linien befinner sig Sophia (Ulpia Sardica), en stad med 53,000 innevånare, hufvudort i ett stort paschalikat, och nära serviska gränsen. Den var fordom endast omgifven af en vall, flankerad med torn, och paschans slott tjenade till citadell. Man försäkrar att denna gamla vall nyligen blifvit reparerad och förstärkt med fästningsverk, uppförda efter den moderna konstens principer. Sophia ligger vid stora vägen från Wien genom Ungern till Constantinopel, en väg vid hvilken man finner Belgrad, Semendria, Nissa, Sophia, Tatar-Bazardjik, Philippopel och Adrianopel. Sophias belägenhet gifver åt denna stora stad en betydlig militärisk vigt, som man snart skall få se. Den är en vapenplats som beherrskar landet ganska vidt omkring. Den är belägen på en stor och bördig platå, icke långt ifrån Iskers (Esevs) källor, hvilken flod utfaller i Donau vester om Nikopoli, och Marizas (Hebros), som flyter söder om Balkan i Adrianopel-dalen och utfaller i egeiska hafvet (Archipelagen) vid Enosviken. På kort afstånd ifrån Sophia, på vägen till Adrianopel, finner man passet Trajani portar, som slutar vid Tatar-Bazardjik, en väg, som denne kejsare lät öppna igenom ett ganska trångt bergpass, för att skaffa kommunikation emellan Thracien och öfre Moesien, nu Servien. Vid högsta punkten af hålvägen ser man ruinerna af en triumfbåge, hvarom AmmienMarcellin lemnat beskrifning, och som utgjorde sjelfva porten till passagen. Öster om Sophia-platån, gör Balkan-kedjan, som hittills sträckt sig från öster till vester, en en böjning mot söder, och utskickar i denna riktning en stor gren, som är berget Rhodope (Despoto-Dagh). När man således kommer ut ur passet, befinner man sig nedanför den linie, hvarom vi ofvanför talat, man har vändt Balkan ryggen och nedstiger på det stora slättland, som vattnas af Maritza, och nu möta inga hinder ända till Ådrianopel. Man inser lätt, att en plats sådan som Sophia, som sorsvarar ingången till en sådan passage, fordrar de otomanniske generalernes hela uppmärksamhet. Sophia har alltid spelat en roll i Turkiets krig emot Österrike, såsom samlingsort för Turkiska armeen och såsom reserv-plats. Men det är icke endast med afseende på denna senare makt, som denna stad nu väcker intresse. Rvssarne hafva alltid anaronat ända sit nå na.