receptet varit skrifvit på svenska. Vi vilja hvarken jaka eller förneka ins:ns påstående, att latinet icke kan undvaras vid receptskrifningen. Säkert är emellertid att så enkelt detta språk och med detsamma förenade tecken och formler må synas för insändaren, så ligga häri för den stora mängden mysterier, hvilka måste blindt tros, och hvilkas jemförande med samma språks begagnande inom den katholska kyrkan för de troende, icke torde vara oegentligt. Det är just härigenom den okunnighet näres och underhålles, som lätt gör mängden till offer för hvarje, äfven det uppendagligaste charlataneri. Kar den gamla lakarekonsten icke frigöra sig härifrån, kan den ej blifva ett för en och hvar, i mer eller mindre mån, tillgängligt vetande, så erkänna vi, att denna medicin, särdeles i ett land som vårt, der man på många orter ej har tillgång till läkare, måste ersättas al någon annan. Det är ock derföre vi för vår ringa del hysa en stor förkärlek för t. ex. vattenkuren, hvilken är så enkel, att den kan af hvem som helst, som vill göra sig någon möda dermed, på mycket kort tid inhemtas. Derföre äro vi ock stämda för homöapathien, som har några enkla medel, hvilka åtnunstone för ett stort antal sjukdomar visat sig verksamma. Menige man kunna tillegna sig dessa medicinska methoder, och det är i vårt land alldeles nödvändigt, att folket kan använda någon medicin, emedan, såsom sagdt är, läkare på många, ja de festa landsbygder ej finnas att tillgå. De som vilja försvara det medicinska skrået och vilja hafva hvarje utöfning af läkarekonsten utaf personer utom skrået förklarad för qvacksalsveri, räsonnera derföre obetanksamt. Rigtigast synes oss, att man sökte göra lakarekonsten, såsom hvarje annan vetenskap, populär. Detta har visserligen skett genom flera sortjenstsulla, s. k. läkarebockers utgisning, men dessa afhandla dock ej det vigtigaste af allt, nemligen kännedomen om sjelfva menniskokroppen, dess allmännaste organer och dessas funktioner. Insändarens på skämt yttrade mening, att alla menniskor numera vilja gälla för lakare, är tyvärr icke rigtig. Väl om så vore, likasom det voro väl om alla i viss mån vore prester. Den blinda auktoritetens tid skulle då vara förbi, under det den sanna, djupa vetenskapligheten skulle värderos mycket högre. Nu åtnjuter den ofta icke högre anseende än okunnigheten, blott denna fått sitt vederbörliga diplom. Ins:ns tanke att läkarne ej kunna göra något för okunnighetens förskingrande, kunna vi ej gilla. Läkarne kunna tvertom göra mycket. Hade de t. ex. under tidernas lopp gjort sina föreskrifter fattliga för en och hvar, så hade en icke obetydlig fond af vetande redan funnits bland mängden.