Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1853, sida 1

—— — — n— — — — —— — —— lysande färger; det sänker sig hastigt emot jorden, men fär ändå, under vägen, tid att beundra de svicklade silkesstrumporna, hvilka hvarje ögonblick hotas af värjbaljornas blankt skinande spetsar, och de löjligt sormade skorna, med de dyrbara och blixtrande spännena. Hvilka äro dessa grannt utstyrda herrar? Adelmän, endast adelsmän, hvilka vilja göra Fredrik IV sin uppvaktning. Har ditt öga tröttnat att beskåda denna herrlighet, eller är du ledsen vid att stå stilla i kölden? — Nå väl, låtom oss då smyga oss in i den der rödprickiga vagnen med den gulklädde kusken frampå, och de tvenne brokige jägarne bakpå. Här föres en lislig konversation emellan två kusiner, af hvilka den ene först dagen förut återkommit ifrån ett flerårigt vistande i ltalien. — Så att hertiginnan af Sleswig ändå blef drottning! — Ja visst, mon ami! Men det kostade henne stora ansträngningar. Du måste nemligen veta, att knappt var vår högstsaliga drottning Louise död, förrän konungen på samma gång såg sig beröfvad sin hertiginna. Hon kände nemligen plötsligt samvetsförebråelser öfver det lif hon fört, såsom vigd till venster med konungen, hon drog sig tillbaka ifrån honom, och i flera dagar nekade hon konungen att komma till henne. Hvad det kostade honom att erbjuda henne vigsel till höger och derigenom Danmarks och Norges tvillingkrona, det vet endast himlen och han sjelf; men han kunde icke lefva utan henne, och först då han lofvat henne uppfylla hennes brinnande Önskningar att upphöjas på thronen, först då blef hon åter den ömma och tillgifna gemålen. Jo, hon är intrigant hon! — Du dömmer henne för strängt, kusin! Du dömmer henne för strängt! Hvarför just tillskrifva intriger,