Den hemliga domstolen. En episod från Fredrik den sjerdes tid. (Öfv. fr. Danskan.) 1. Redan de första dagarne af December månad år 1724 tycktes vintern hafva inträdt på fullt allvar; icke allenast de små kanaler, hvilka troget löpa vid trottoirernes sida på gatorna, utan också de stora kanaler, hvilka slingra sig omkring den del af hufvudstaden, der slottet höjer sig, voro belagda med is, och gatorna voro snöbetäckta. Måndagen, den fjerde dagen i nämnde års sista månad, såg man på morgonen en icke ringa mängd vagnar med snörbehängde och pudrade kuskar samt likaså ståtligt utstyrde betjenter fara åstad, den ena efter den andra, genom Vigandsgatan upp emot slottet, under det att herrar och damer sutto uti dem inpackade i pelsverk och muffar — men se rätt på dem, och du måste tillstå att de se alldeles förfrusna ut, det bästa beviset på, att den tidiga vintern verkligen var sträng. Kom nu bara med igenom denna gatan, vi skola ställa oss här tätt vid uppgången till slottstrappan, ty bär är något att förlusta våra ögon med! Se, hvilka stolta peruker: huru mycket arbete, huru mycken flit är icke använd på dessa konstiga lockar, hvilka bugta sig som framskjutande ormar omkring öronen på de sig stolt bröstande herrarne; ögat bländas nästan af de med diamantknappar besatta sammetsdrägternas