Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1853, sida 1

sent? Vi veta det icke; men är den sednare orsaken de verkliga, så gör det oss innerligt ondt om dem; knappast hade de inträdt i förmaket, förrän de lil hastiet återkommo. Alla äro de naturligtvis temi gen långa i synen, och nästan alla mumla de emella tänderna något, som vittnar om en hög grad af mis nöje med den nu inflytelserika Christiania-biskope hviken (så mumla de) vill spela Richelieus roll y danska hofvet. — Andra, hvilka antingen haft mindre god uppf stran, eller trodde att de stodo så högt, att de ich behöfde dölja sin förtrytelse, som hade en icke så ri ga tillsats af asund, talade högt och ljudeligt om de sluge och förslagne presten, som skulle hafva sin ni sa med i allt, och som så klyftigt förstod att ställ sig in hos den alltför godtrogne kungen, hvilken tyck tes vara alldeles förbländad af denne gudsmannen. Ja, förbittringen emot biskop Deichman var stor oc lika stark i allas deras hjertan, som återvände frå slottet till de väntande ekipagerne, och hvarför? — Blott derför att den stackars mannen utan sitt ege förvållande var skulden till, att så många ansedd hofmän och så talrika uppvaktare till alldeles inget nytta användt flera timmar tidigt på morgonen, at putsas under barberarens och hårkonstnärens beställ samma händer; att ej tala derom, att de förklemadi personerne blottställt sig för att få snufva, hosta oct dylika obehagliga gäster på halsen, genom att passervägen mellan hemmet och slottet i den kalla morgon. stunden, utan att blifva uppvärmda af nådens välgö rande strålar ifrån den fjerde Fredriks stora och milde ögon. (Forts.)