Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1853, sida 2

——— — ————— — nen, der de lågo trygga, när stormen i sin ordning kom dit, under det de sartyg. som singo ligga qvar, lösrycktes frän sin ankargrund och, utan ett enda undantag, drefvo på grund och förstördes, till stor skada för ägarne. Hade vi här i landet ägt elektriska telegrafer, skulle icke såimånga menniskor behöst omkomma i den bekanta snöstörmen 1850. Och af huru stort värde måste icke sådana underrättelser vara för alla, som skola resa till lands eller vatten, af huru stor vigt för landtmannen under såningsoch skördetiden o. s. v.! Men för att någon större nytta i detta hänseende skall kunna påräknas af de elektriska telegraferna, är nödigt att de sträcka sig utöfver betydliga afstånd på jordklotet, och ju längre de gå och ju mer de blifva förgrenade åt alla sidor, desto längre tid skola de tillåta oss att i förväg beräkna väderleken. Min öfvertygelse är ock att, ehuruväl sannolikt icke vi skola upplefva den tiden, så skall likväl en tid komma, då, sedan meteorologiska iakttagelser och elektriska telegrafer blifvit allmännare än de nu äro, hvarje stad, hvarje socken har sin väderleksbyrå, der hvar man kan med mera säkerhet än i almnackan få veta besked om väderleken, väl icke för nästa år, men för i morgon och öfvermorgon eller möjligen nästa vecka — hvilket är vigtigare för det praktiska lifvet. i ÅNå, men efter vi äter kommit att nämna almnackan — vinföll Johan — är det icke vetenskapsakademien, som ger ut almnackan? Och är icke vetenskapsakademien sammansatt af de lärdaste män i landet? Nog är det underligt, att en sådan auktoritet vill stå och skyllra för dylikt kram, som de odugliga väderspådomarna i almnackan. Det skulle jag icke vilja göra, om jag vore vetenskapsakademien. Du kan nog ha rätt i den anmärkningen — svarade doktorn — men vetenskapsakademien har väl sina skäl I att göra så som den gör. Om jag icke bedrar mig,