Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1853, sida 2

— Rättegångsoch Polissaker. Åtalet mot Poliskonstaplarne. Sistlidne gårdag fortsatte poliskammaren undersökningen, angående det våld polisvaktmästarne Mattsson och Beckman samt öfverkonstapeln Ljungqvist och poliskonstapela Dahlgren skola hafva begått emot bokhållaren Åke Olsson, snickaren Mathias Carlsson och timmermannen Olof Petter Pettersson. Vid detta förhör hördes ytterligare några af målsäganderne inkallade personer, af hvilka en madam, som är boende midt emot Gamla Warfvets hotel, i husmdsak berättade: att hon ifrågavarande afton, sedan hon kommit ut i dörren till sin bostad, derifrån sett tvenne personer å värdshustrappan och att den ene af dessa personer, som gått in i värdshuset, dervid fällt något yttrande om poliser, hvaremot den andre ställt sig helt tyst nedanför trappan vid husväggen. Derjemte hade hon äfven observerat tvenne poliser, dem hon icke kunnat igenkänna, ett kort stycke från nämnde trappa. En af dessa poliser hade, i det yttrandet gafs af den ingångne personen, hastigt rusat fram till trappan och under något utlåtande, tilldelat den dervid stående personen ett slag, der på denne utropat: hvarför skall Mattsson slå mig, mitt namn är Olsson, föreståndare för kolerasjukhuset, jag har ju inte gjort något ondt, samt sedermera uppmanat Mattsson att tillrättaskaffa hans hatt och ena galosch. Nåägra flera personer vid det tillfället hade vittnet icke kunnat varseblisva ä gatan, men sedermera hade en mängd poliser och en hop folk samlats samt buller och oväsende uppkommit. Öfverkonstapeln Ljungqvist yrkade att, enär af vittnesförhören ingenting kunnat upplysas, som i ringaste män bestyrkte den mot honom riktade anklagelse om begånget våld och olaga arrestering vid åtalade tillsället, han måtte varda från målet skiljd, och fortsatte sitt påstående om ansvar å målsäganden Pettersson för falsk beskyllan, i hvilket sednare påstående de öfrige tilltalade instämde. Sedan ej mindre målsäganden Carlsson än åklagaren förklarat, att de vidare vittnen, som i målet yoro tillgänglige, för att bestyrka angifvelsen, icka voro behöflige att höras i poliskammaren, förvisades målet för vidare fullföljd till Säfvedahls häradsrätt, hvarefter par terne afträdde.