Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1853, sida 1

— ——— — han — det vore roligt att så höra huru de äro inrättade. vJag skall kanske en annan gång omtala, huru de äro inrättade — svarade doktorn — men för den fråga, hvarom vi nu tala, kan det vara nog att veta följande. På flere eller färre mils afstånd finnes stationshus och emellan dessa går en sammanhängande metalltråd, antingen nedgrefd i jorden, eller uppburen på pålar. Genom kraften af en elektrisk ström, som ledes uti denna metalltråd, sättes telegrafmachineriet vid stationerna i rörelse, så att man derigenom kan gifva signaler ifrån det ena stället till det andra. Nu går elektriciteten så fort, att den behöfde långt mindre tid för att gå ifrån den ena ändan af jorden till den andra, än jag behöfver för att säga det; men naturligtvis fordrar signalerandet sin tid, och kan icke gå lika fort. Emellertid kan man på detta sätt fortskaffa underrättelser hundradetals mil på mindre än en qvarts eller half timma. Redan hafva vi här i Sverige en sådan telegraf emellan Stockholm och Upsala, och jag önskar att vi snart kunde få sådana öfver hela landet. Hvilken beundransvärd uppfinning är icke detta! — inföll Carl — men jag kan icke rätt förstå hvad den kan gagna i fråga om förutsägelser af väderleken. Det skola vi straxt få se — Svarade doktorn. — Men låt mig till en början anmärka, att man först i sednare tider börjat att med rätt noggrannhet och ordentlighet iakttaga och anteckna alla förändringar i väderleken: man kallar sådana iakttagelser för meteorologiska observationer. Sådana göras nu regelbundet, ej blott på alla Större observatorier, utan äfven på många andrå, fåslån ähnu tyvär oOUOr Spridda ställen, och det icke blott en eller några få andra gånger om dagen, utan slerestädes hvarje timma, ja ofta