Rättegångsoch Polissaker. Italet mot Poliskonstaplarne. Uppå angisvelse hade polissiskalen, hr vice häradshösdingen Hansson anställt laga åtal emot: 1:o. Polisvaktmästaren Tob. Mattsson för det denne Lördagen den 29 sistl. Oktober kl. omkring 9 på aftonen dels a vägen utanför Gamla Varfvets hotel tilldelat förvaltaren vid kolerasjukhuset i Majorna Åke Olsson ett svårare slag i hufvudet, så att Olsson deraf törnat mot en vägg; dels vid samma tid utan anledning med väld tagit och affört snickaren Matthias Carlsson i Majorna till dervarande hussarvakt, hvarest Carlsson qvarhållits till kl. 11 samma afton, samt under aflörandet gifvit Carsson ett slag, med en supha sårat honom i underlifvet och i vakten tilldelat honom flere knuffningar och slag; dels ock berörde afton öfverfallit och tilldelat timmermannen Olof Petter Pettdrsson slere slag, deraf blånader och blodviten uppkommit och derefter med våld bemäktigat sig honom och från Gamla Varsvet, der Pettersson anhölls, affört honom till hussarvakten, derifrån han påföljande dag kl. half 10 lösgafs — och 2:0. Polisvaktmästaren C. G. Beckman, öfverkonstapeln Ljungqvist samt poliskonstapeln Dahlgren för det de i samråd med Mattsson ofvannämnde afton öfverfallit och slagit timmermannen Olof Petter Pet tersson och med våld affört honom från Gamla Varfvet till hussarvakten i Majorna samt der qvarhållit honom till påföljande dag. Vid det förhör, som med anledning häraf företogs inför poliskammaren förliden Fredag, tillstädeskommo, i närvaro af åklagaren, samtlige parter personligen och afgåfvo, rörande tilldragelserne, följande berättelser: Målsåganden Olsson, att under det han, som ifrågavarande afton i sällskap med handlanden Ad. Svensson uppehållet sig å Gamla Varfvets hotel, der intagit någon förtäring, hade han fått höra tvenne poliser delgifva värdinnan på stället en kallelse till poliskammaren, för det hon skulle ha försålt starka drycker under otillåten tid. Af nyfikenhet hade Olsson derunder öppnat dörren för att se, hvilka poliserne voro, men genast åter tillslutit dörren och dragit sig tillbaka in i rummet. Någon kort stund derefter gick Olsson ut och stannade vid den utanför värdshuset befintliga trappa. Medan han helt tyst stod der, kom fram till honom polisvaktmästaren Mattsson, hvilken utan ringaste anledning å Olssons sida, under yttrande: hvad är du för fihund, tilldelat Olsson ett slag för pannan, så att han deraf farit emot väggen. Olsson hade härötver blifvit förskräckt och tillsport Mattsson, sem han förut var något bekant med och nu igenkände, efter orsaken till en dylik våldsamhet, hvarefter han åter gått in på värdshuset och der tillkallat handlanden Svensson, som sedermera utkommit, medhafvande en lykta. Under tiden hade en hop såväl polis som andra personer samlats, ditlockade af polissignalen och hvarefter ett hiskeligt oväsende uppstått. Målsåganden Mathias Carlsson, att han ifrågavarande afton stått vid hörnet af Löfgrens hus, der en hop folk samlat sig omkring några polisbetjenter, hvilka förde med sig en person, som var så illa tilltygad, att han i ansigtet, enligt Carlssons utsago, såg ut som ett slagtadt kreatur. Under det polisen afförde denne person, slog den med käppar omkring sig i solkhopen, både likt och olikt. Detta förfarande sörbrot Carlsson till den grad att, sedan han en stund varit en tyst åskådare af uppträdet, han slutligen gått fram till Mattsson och Dahlgren, hvilka vore de som släpade offret med sig, och helt lugnt tillsagt dem att ett sådant handlingssätt icke ginge an. Mattsson, häröfver uppretad, hade då genast rusat på Carlsson och i det han fattade tag uti honom, tillsagt honom att äfven åtfölja till kurran. Då Carlsson häremot gjort invänning hade Mattsson tilldelat honom ett slag och med våld ryckt honom med sig. Under vägen hade Carlsson erhållit flera stygn, minst 3 till antalet, af en stilett, som dels sårat honom i magen och dels inträngt genom byxorna, der den lemnat ännu synliga trekantiga häl efter sig och hade säkerligen enligt Carlssons förmenande, allvarsamt sårat honom, om han icke Åparerat dem med handen. Framkommen till hussarvakten hade han ytterligare blifvit misshandlad och der qvarhällen till kl. 11 på aftonen, då han på poliskommissarien Anderssons föranstaltande försattes i frihet. Målsåganden Olof Petter Pettersso, att då han ostanämnde afton omkring 9-tiden stått på herr Laadgrens varf, der han varit sysselsatt med arbete å ett fartyg, som samma dag gått af stapeln, hade polisvaktmästaren Mattsson hastigt kommit in på varfvet och der under något yttrande att Pettersson nyss förut skulle ha varit uppe i varfsgatan och ofredat polisen samt fört oljud, tilldelat honom flera väldsamma slag så att blodet genast strömmat ut genom näsa och mund. Pettersson hade af förskräckelsen och för att undgå vidare slag i ansigtet kastat sig ned till marken, men derefter, då han förmärkte att fere poliser vore Pantågande, försökt att genom flykten rädda sig undan ytterligare misshandling. Han blef dock ögonblickligen eftersatt och när han, för det allt mer utströmmande blodet, icke kunde se den väg han i häpenheten tagit och hvilken var uppfylld af bjelkstycXen, hade han gång efter annan fallit öfver dessa, så att han sluthgen upphans och sasttogs. Härefter följ de en ännu svårare misshandling, hvaraf han erhöll flera blånader och skråmor i ansigtet och på kroppen samt ett hål i hufvudet. I detta tillstånd allördes han till husarvakten, der han fick tillbringa natten ända till kl. 10 följande morgon, då han försattes på fri fot. Pettersson försäkrade vidare att han den afton hvarken varit ntom varsvet, och således icke kunnat vara någon af dem, som skulle ha ofredat polisen i varfsgatan, eller vid ifrågavarande tillfälle varit full, enär han icke förtärt någon annan spirituosa än ett par glas punsch, som bestods varfsarbetarne med anledning deraf, att fartyget gått af stapeln, samt slutligen, att ehuru han, anklagad för fylleri den afton, gif vit ett sådant erkännande ifrån sig, att han på grund deraf fälldes till ansvar, detta dock skett endast ar rädsla för ett äterupprepande af ofvanbeskrifna misshandling. Härefter hördes samtlige de tilltalade, förklaranda—