Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1853, sida 2

gen omtalas ersättning till namnden, för an dra fall än då alla delägare i hemmansdelen uteblifva; ty man vet nog, att inga sådana för rättningar, hvarken af tjenstemän eller komunal-myndigheter afsslutas, utan kostnader, samt att dessa tyngst träffa de mindre förmögne.Afven synes det vara betänkligt, att pröfningen af den såkallade afgälden eller räntan, hvilken lägenhet ansetts böra utgöra, skall bero ensamt af Konungens Befallningshafvande. Detta lemnar ju en beskattningssak, helt och hållet till administrativt godtycke! I allmänhet synes man, vid regeringens åtgörande i hela denna angelägenhet förglömt, att grundlagen utlofvat åt Sveriges innebyggare, att få sina rättsfrågor afgjorda af domstolarne, samt sina skatteförhållanden bestämda af Rikets Ständer och de utaf ständerna förordnade myndigheter, allena. En sak, som äfven måste väcka förundran är, hvad meningen kan vara med redaktionen af den 3 8 i den nya författningen. Denna författning benämnes väl såsom rillägg till 1827 års förordning; men då den gamla 4. 3 innehåller bestämmelser om vissa tunnlands egovidd för afsöndringar i serskilde orter, samt den vigtiga bestämmelsen, att vida mindre jordrymd erfordras för lägenheter i närhet af städer eller köpingar, så omtalar den nya N 3 blott föreskrifter i andra ämnen, såsom att författningen ej skall tillämpas på redan fullbordade hemmansklyfningar eller afsöndringar; att den skall träda i verkställighet den 1 November; samt att i öfrigt, med undantag af förändringen i 2 4 om ytterligare vilkor vid jordafsöndring, 1827 års förordning med deri genom K. Kung. den 14 Nov. 1829 och 29 Jan. 1831 beslutade ändringar och tillägg, skall framgent förblifva gällande. Står då nu gamla redaktionen af S 3 qvar, så borde väl detta bestämt angifvits, vid redaktionen af den nye. Står den icke qvar, så kan således undersökningsnämnden och äfven domstolarne tyda farfattningen så, att all mindre jordassöndring ndra slider. hädanefter blilver omöjlig — således just der, hvarest en sådan borde vara mest behöflig och mest nyttig. (Forts.)