Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1853, sida 1

— — Till Pommern. — Voreller Hinterpommern? — vorpommern, om ni ändtligen vill veta det! Således Afrika och Vorpommern! Dessa båda motsatser stodo fast. Skolmästaren tecknade tyst med handen en landkarta. — Hvad för en sysselsättning ha herrarne väl? frågade värden åter. Man skar ju nu af hans grofva bröd. — Vi resa! svarade den äldre. — De äro resande, sade skolmästaren; detta saktum var ovederläggligt. . . Nu fattades endast öfvergången: Till hvilket ändamål? — Då äro herrarne förmodligen köpmän? inföll värden. — Nej! — Tjenstemän? — Nej! — Min kära man, om ni sortsar med edra gissningar, inföll den yngre leende, så kunde vi få sitta här länge midt emot hvarandra! Jag skall säga er och edra gäster, hvad jag sysselsatt mig med — ehuru ni kanske inte riktigt skall förstå mig. — Aha! nu kommer det! hviskade skolmästaren till sin granne. Sade jag inte det, att frågor alltid hjelpa? . I — Jag har aldrig haft något embete af hvilket jag kunnat rikta mig, förklarade den yngre. Vid en ålder. då andra ännu knappt tänka på affärer eller ett embete, måste jag redan förrätta de svåraste arbeten. IIo de jag varit en dålig karl, så hade jag kanske kunnat kasta mitt arbete på någon annan och sedan urskulda mig dermed, att det öfversteg mina krafter — men det har jag inte gjort. Från tidigt om morgnarna, till sent inpå nätterna har jag först sörjt för andra och sedan för mig sjelf, och har aldrig knotat, om jag