Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1853, sida 3

Styckegods. Talande bord. Man skulle knappt tro atman i sjelsva Paris ännu sysselsätter sig med ett sö; remål, som i det öfriga Europa, åtminstone tills vidare, blifvit lagdt å sido, nemligen de dansande borden, och dock är detta händelsen, och det i så hög gradt att man i vissa kretsar, förnämligast de högre, offrar all den tid, som man har öfrig för de orientaliska angelägenheterna, att få bord att dansa, ja ännu mer, att tala. Man ledsnade snart vid att få borden att valsa omkring; man ville hafva något mera pikant och då det blott är första steget som kostar på, så fick man svart borden att tala, det vill säga, med tillhjelp af ett magnetiseradt eller elektriseradt eller galvaniseradt bord satte man sig i förbindelse med aflidne eller frånvarande personer och förde mycket intressanta samtal med dem om allt möjligt och litet mera till ändå. Med fullkomligaste och uppriktigaste allvar sysselsätter sig en del af Paris vidskepliga innevånare härmed, och de historier, som berättas om matberdens oeh spelbordens förmåga att framkalla, andar försäkras vara lika så sannsärdiga som de äro osannolika. Vi anföra här nedan en at dessa berättelser, tagen i högen, som man plär säga: I senaste häftet af Revue britannique stod en engelsk öfversättning af ett poem af Amedse Pichot, kallad Svanens bön i St. Cloud till Napoleon den 3:dje.Af hvem tror man väl öfversättningen var utförd? Icke af någon annan än lord Byron! Saken hänger nemligen sålunda tillsamman: Herr Amedse pichot, hufvudredaktör för Revue britannique var den förste, som, medan Ryron lefde, öfversatte hans dikter på franska. Byron, som var en afgjord fiende till all öfversättning, blef ond och skickade öfversättaren en utmaning. Striden blef emellertid bilagd, och Lord Byron dog. Nu har det fallit hr Pichot in, att, med tillhjelp af ett bord, fsamkalla Byrons ande, som skall hafva visat sig mycket höflig emot honom och högst beredvilligt uppfyllt hans begäran om att öfyersätta nämnde poem. Utom författaren voro tvenne personer närvarande, hvilka gjorde tjenst såsom stenografer. — Hr Victor Hennequin, f. d. representant i nationalförsamlingen, har dock sått ett steg längre, och har med bordets tillhjelp satt sig i rapport (förbindelse) med Gud sjelf. Resultatet af detta samtal har Hennequin offentliggjort i en i dessa dagar utkommen bok, med titel: Låtom oss frälsa menniskoslägtet.z Man erfar till sin öfverraskning eller tillfredsställelse — huru man vill taga det — att Vår Herre under Februari-revolutionen varit republikanskt sinnad! — Med dylika, saker sysselsätter sig den snillrika pariserverlden på sina lediga stunder! Tvifvel. En religionsgrubblare tviflade på Guds allvetenhet af det skäl, att Gud i Paradiset frågat: Adam! Hvar är du? 2 TNNRR SKR RREERRERRRRFERERRKREKRKRRKEEERER SRK FRRRER REFERENS RR ERR RR FER FREE RE FRA RE RR RER ERE