vär höga regering har återigen gjort sig försallen till en konstitutionsvidrig handling, då den, utan rikets ständers hörande, ett par veckor före dessas sammanträdande, sastställt stat för ett embetsverk, bergskollegium, som riketsen ständer föreslagit till indragning eller omorganisation. Det väckte icke så ringa uppmärksamhet, att Kgl. Maj:t, till trots af hvad rikets ständer i sådant hänseende hemställt, tillsatte den i detta embetsverk lediga presidentplatsen, hvilken af rikets ständer var föreslagen till indragning, tydligen endast för att dermed bereda en sinekur åt en landshöfding, som ej trifdes längre på sin landshöfdingeplats uppe i norr, utan önskade vara närmare det angenama hufvudstadslifvet. Nu kunde väl hr Åkerman hafva fört ett rätt behagligt lif med sin stora enskilta förmögenhet, utan understöd af statsmedel; men hr Å. är icke blott sällskaplig, han är äfven användbar, och hvad kunde man väl bjuda en man med hans oberoende, för hans tjenster, mindre än en presidentstol? För att ytterligare befästa honom på denna beqväma plats, har regeringen nu begått en handling, som strider uppenbart emot 64 reg. formen, enligt hvilken rikets ständer skola upprätta de stater, efter hvilka konungen äger disponera statsmedlen. Den närvarande ministeren synes ha stort förtroende till sin makt att leda den blifvande representationen efter sin vilja, då den t. o. m. i sista stunden lägger en handling, som uppenbart strider emot konstitutionen till de öfriga handlingar den begått i samma anda, såsom underlåtandet att verkställa rikets ständers och konungens beslut i skattefrågan, utsardandet af hemmansklyfnings-förordningen, som innebär förändringar af civil-lagen, hvilka ej kunna göras af regeringen utan rikets ständers bifall m. m. Ministeren tror i sanning den blifvande riksrätten om bra svag känsla för lag och rätt, då den anser sig kunna strafllöst begå dylika olagligheter.