Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1853, sida 1

Uti den sordna vendiska provinsen Drawiän, hvilken, jemte de öfriga gamla wendiska provinserna Nering, Chein och Lennigau, utgör den nordostliga, af Mecklenburg och Preussen inneslutna, delen af konungariket Hannover, ligger en liten by, öfver hvars ovanliga hyddor höga ekar hvälfva sina grenar och täta kronor. Rundt omkring utbreda sig bördiga fält och ängar, hvilka här och der äro bekransade af täcka skogar; vid vestra och norra horizonten varseblifver man den dystra och tysta heden med dess jättegrafvar, stenkummel och suruskogar, hvilka mörkt skåda ned ifrån kullarne öfver de leende sålten. Fordom afbröts byns landtliga lugn mången gång af ot posthorns muntra toner, ty kommunikationsvägen emellan tvenne angränsande städer genomskar denna plats, och på densamma gick fordom en postvagn fram och tillbaka, men nu har man nya vägar för kommunikationen, och de glada melodierna ljuda icke mera i byns grönskande löfsalar — knappt ser man då och då på den öfvergifna vägen en gammalmodig bondkärra eller en ensam fotgängare. En mulen eftermiddag i November månad i början af förra århundradet sutto i det låga gästrummet af det enda värdshuset i byn fyra gäster, rökande och