Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1853, sida 1

— — gon. I Dannenbergs torn satt en gång danska konungen Waldemar! Gud gifve, att jag hade — — men liksom om han glömt sig, afbröt han sig sjelf genast, och fortfor ett ögonblick derefter med lugn ton: — Huru långt är det dit? — Omkring fem timmars väg. sn — Laga ni att vi snart få en kraftig måltid, och skaffa oss i afton eller i morgon bittida två friska och raska hästar! Hör ni? Det var kommandoord. Värden sköt sin pelsmössa åt sidan, klådde sig med betänksam min bakom örat och började, under det att hans kära hälft bestyrde om måltiden, att tala om svårigheterna att i Waddeweitz skaffa hästar. — Huru mycket kostar då en häst här i landet? frågade den äldre. Ni skall få bra betalt, om ni ska ffar oss ett par starka hästar. Det upplystes nu, att plogen i Waddeweitz icke drogs af hästar utan af oxar, och då hette det: — Nå, min goda man — så spänn i Guds namn i morgon för edra oxar, vi stanna i natt under ert tak. Men vi äro vana att bryta upp tidigt, mycket tidigt — laga derför så, att vi med edra oxar kunna komma härifrån klockan precist 4. Våra hästar får ni sedan skicka tillbaka till det ställe, som vi i morgon skola säga er. Varden lofvade att lyda. Värdinnan dukade bordet, srambar en enkel aftonmåltid, önskade de resande en god appetit och skyndade på mannens tillsägelse åter ut, för att bereda sina gäster sofplatser. Emellertid, då ryttarne voro muntra och talade helt menskligt, samt läto det grofva brödet väl smaka sig, fattade värden mod och slog upp sin språklåda. (Forts.)