Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1853, sida 1

Kyssen är den engel som vaktar porten till kärlekens paradis .. en gång gifven, glödande och elektrisk, kan porten sedan aldrig tillslutas, — de båda själarne frossa då af salighet i dess lustgårdar, och dricka evighetens gudadryck ur den flyende minutens bägare! Kärleken är det tjusande, melodiska ackord som sammanbinder himmelen och jorden .. i den förena de sig lätt och utan öfvergång, den ena skulle icke kunna undvara den andra .. himmelens salighet och jordens längtan, himmelens renhet och jordens glöd blandas i kärlekens degel till en enda gudomlig eld, som värmer, rusar och lyckliggör! De sälla två! de glömde allt utom den känsla af sällhet som genombälvade deras hjertan. De glömde det afstånd som åtskiljde dem, ty Adolf var fattig — de glömde att bakom hvarje jordisk lyckas tempelförhänge gråter sorgens bleka skepnad, med sitt anlete till I hälften doldt af smärtans mörka dok. De glömde allt, — ty det är en af kärlekens gudomliga rättigheter att vara frigjord från beräkningens dy och höjd öfver tid och förhållanden .. kärleken är den ende frie på jorden! Han låter konungens hjerta glöda af samma lågor som tiggarens, han känner intet hinder och intet afstånd!