Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1853, sida 1

A ———— — och drömde om .. om hvad? Kan du väl fråga det? . om hvad annat än om kärlek .. om denna leende ängel med sin villande trollspegel, uti hvilken man ser lifvet så skönt, så soligt, så blomsterkrönt! Hvarom hvälfva sig väl ungmöns på en gång kyska och trånande drömmar, om icke kring kärleken, denne qvinnans engel och dämon . . som gör henne uteslutande till ond eller god? Sedan hon sutit så några ögonblick, öppnades sakta dörren, och en ung man skyndade fram till henne, samt väckte henne ur dröm— Är det du Adolf? — hviskade Amalia, i I det hon hängifvet lutade sig emot den unge mannen, — hvar har du varit så länge? göromål på kontoret, — svarade den unge mannen ömt, i det han fastare slöt henne intill sig, — men inte sannt, du har tänkt på mig? — Ja alltid, alltid! . Nar du är borta tycker jag att ett sorgflor betäcker allt både utom och inom mig! . Ack Adolf, jag fruktar när stan att jag älskar dig för mycket, ty ser du ... Och här tystnade Amalia, ty en varm kyss glödde på hennes läppar ... mens underverld genom att slingra sin arm kring hennes lif. — Jag kunde inte förr komma ifrån mina