Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1853, sida 2

dag i förliden vecka presenterar sig Andersson hos skomakaremästaren A. Svensson och dervid erbjuder sig att mot vanlig asflöning arbeta på Svenssons verkstad. Efter något rässonement antog skomkaare Svensson det erbjudna arbetsbiträdet, men fordrade likväl att dessförinnan få se Anderssons betyg. Denne, som just ville bringa saken till denna punkt, ställde nu sig ganska bekymrad i det han föregaf att han till en annan i granskapet boende mästare, hos hvilken han någon tid arbetat, häftade i skuld, så att han icke förr än han förmådde betala denne kunde erhålla något betyg; men hemställde om icke Svensson ville låna honom 5 rdr rgs, hvartill skulden uppgick,så skulJe han genast Ålösa betygen. Naturligtvis kunde det icke falla Andersson in att göra en dylik proposition, likalitet som han fordrade att Svensson skulle gå in på den, utan att erbjuda nöjaktig säkerhet för beloppet. För sådant ändamål ville han qvarlemna sin medhafda, så kallade bindel (en sorts kappsäck, som gesäller begagna att förvara sin garderobe uti under deras öresor,) hvilken således skulle stå i pant för lånesumman. Svensson, som trodde att Ebindeln, enligt Anderssons uppgift innehöll hans klädförråd, antog säkerheten såsom god och lemnade honom den begärda summan, hvarmed han aflägsnade sig. Flera dagar föregick derefter utan att Andersson vidare lät höra af sig. Svensson började då draga öronen åt sig och, misstänkande ått något knep låg under affären, undersökte han den till tyngden ganska respektabla abindeln, hvilken, i stället för kläder, befanns uppfylld med gamla knappast till lumpor användbara trasor och flera stycken — tegelsten, hvilkas sammanräknade värde bindeln, gammal och trasig, inbegripen, Svensson knappt kunde uppskatta till 24 sk. Han hade derefter fått reda på Andersson och låtit inkalla honom till poliskammaren, som i Tisdags härom anställde förhör, och dervid Andersson väl icke kunde förneka angifna förbållandet i afseende på penningelånet med thy åtföljande säkerhet; men bestridde, att uti bindeln, åtminstone med hans vetskap, funnits annat än nägra gamla honom tillhöriga klädespersedlar; tilläggande, att om tegelsten blifvit i funnen i densamma, kunde han icke förklara orsaken dertill på annat sätt, än att någon af hans bekanta på spektakel ditlagt den. I öfrigt erbjöd ban sig antingen att med arbete i Svenssons kondition återgälda lånet eller ock om någon kort tid kontant betala detsamma. Efter något tvistande, derunder Svensson visat sig särdeles obeveklig att gå in på några konsiderationer samt yrkat laga ansvar å Andersson för bedrägligt förhållande, lät han slutligen, på framställning af hr ordföranden, beveka sig att lemna Andersson 8 dagars rådrum med återbetalning af lånet; men förklarade bestämdt att han i sitt arbete icke ville antaga en person, sådan som Andersson, den der, efter hvad Svensson sedermera satt sig bekant, tillförne begått dylikt bedrägeri. Uti poliskammaren handlades under loppet af denna vecka 198 mål, deraf 60 varit uppskjutne feån föregående sessionsdagar. För fylleri dömdes 13 personer, af hvilka 6 tillika fälldes för dervid begånget sabbatsbrott och en för oljud att tillsammans böta 272 rdr bko, och för olaga handel med starka drycker pliktfälldes 22 till ett sammanräknadt bötesbelopp af 560 rdr nämnde mynt. BEPENTPERROUROE NERE C66 VV