Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1853, sida 2

Theater. På theatern gåfvos i går för nära fullt hus tvenne förr ej gifna pjeser, hvilka båda gjorde mycken lycka och funno den utmärktaste nåd för publikens ögon. Den första: N:o 7, en tvåaktskomedi från Tyskan, var onekligen rolig, och detta är väl det bästa, som kan Sägas om en komedi. Till denna rolighet medverkade icke blott pjesens innehåll, utan det g0da sätt hvarpå den gass. — Det är en ung, rik engelsman, som förföljer med sin oförtröttade närvaro och sina oaflåtliga blickar en ung enka. Han följer henne öfverallt, tar rum på de hotel, der hon tar in, skaffar sig plats i närmaste loge till henne på theatern, o. s. v. allt utan att tala till henne ett ord. Man kan väl tänka sig huru detta skulle förtryta den sköna damen. Visst var förföljaren en ung vacker karl — men ändå. Vi vilja ej på förhand sqvallra om huru saken slutligen aflöper, för att ej gå någon åskådares nyfikenhet i förväg, då stycket väl kommer att gisvas flera gånger. M:lle Deland spelade den unga enkan och återgaf hennes sörtrytelse, hennes förvirring och försoning mycket naivt; hr Hansson har vunnit för hvar gång vi sett honom och återgaf engelsmannen, utan all öfverdrift, både ledigt och med god mimik. Hr Almlöf var i hr Tippelberger, nej för dalern Ippelbergers komiska rol mycket lyckad, och äfven de tre underordnade rolerna spelades af hr Båckgren, fru Hallberg och fru Lundgren fullkomligt tillfredsstallande. Det hela gick med en förträsllig ensemble. Knappt hade de första tonerna af ouvertyren till HKronofogdarne begynnt, förr än en rörelse, liknande ett qväfdt: ÅÅh!, genomgick hela salongen. Återseendet af denna gamla bekanta var tydligen för publiken särdeles angenäm. Vi hinna för tillfället ej yttra mera härom, än att utförandet långt öfverträffade hvad vi väntat. Hr Deland såsom Polycarpus var ypperlig i hållning, mimik och föredrag. Hr Almlöf sjöng sina saker förträffligt och m:lle Lundgård var med sin vackra röst och sitt behagliga utseende en mycket älskvärd Lovisa, så att man ej kunde undra på att kronobefallningsmännen för hennes skull lockades till sottiser. Åsven om de öfriga egentlige rolerna är intet annat än godt att säga. Vi äro således öfvertygade att Kronofogdarne skola komma att gifva hr Deland flera goda hus. I morgon gifves: En ärlig many, ett ganska underhållande skådespel från första fransyska revolutionen, samt Ett bord som dansar, af F. Hedberg, en farce, som då den förra gången gafs väckte högljudda skrattsalfvor. ——— RR SN ASA