Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1853, sida 3

erkänt tillgreppet, hvartill han så mycket mindre kunnat neka som hos honom, vid anstäld kroppsvisitation, påträffades den näsduk, hvari penningarne varit förvarade, bestridde nu helt och hållet anklagelsen och påstod att den bekännelse han aflagt vid gripandet varit tvungen, emedan han i motsatt fall hotades med misshandling — dock, efter någon stunds besinning och sedan näsduken, som målsäganden igenkände, blifvit Börjesson förevisad, vidgick han tillgreppet, under uppgist likväl att uti näsduken icke funnits mer än 1 rdr och nägra skillingar, hvilka vid häktningstillfället ännu voro i behåll och dem målsäganden nu fick atertaga. Härefter anhöll Börjesson att hr polismästaren ville visa honom den godheten föranstalta derom att han kunde blifva afsänd till Amerika, till stöd för hvilken anhällan han sade sig hafva hört att polismästaren tillförne ombestyrt, att brottslingar blifvit ditsända. Utan afseende å denna Börjessons framställning, remitterade poliskammaren målet till Säfvedahls häradsrätt och Börjesson förpassades till Länshäktet. — Tisdagen d. 1 dennes vid tiotiden blef poliskonstapeln N:o 45 Arvidsson å allmänna vägen i Galgkrogarne på ett våldsamt sätt öfverfallen och slagen af mjölnaredrängen Anders Jakobsson, boende vid Danska vägen. Jakobsson hade fått sig åtskiliga supar mer än han lälde zid. Så att han, som derunder gjort sig känd för ett ytterst brutalt sinnelag, förde oväsende på vägen och ofredade alla dem han träslade. Polisbetjehbingen, hvilken till en början varnade honom för dylikt ofog och flera gånger uppmanade honom att begisva sig hem, sag sig slutligen nödsakad att med allvar behandla fridstöraren, till hvilken ända konstapeln Arvidsson, som för tillfället befanns ensam på vägen, fattade uti Jakobsson, dervid denne med ett kraftigt slag af en tjock stör, som han bar uti handen, fälde Arvidsson under sig, hvarefter han kastade sig öfver Arvidsson och tilsdelade honom flera slag i ansigtet, dermed han fortfor till dess tvenne andra i granskapet posterande konstaplar kommo Arvidsson till hjelp. De uppförde Jakobsson sedermera till polisvaktkontoret, och för att kunna detta måste de, ehuru tre till antalet, anlita andra personer om hjelp, emedan Jakobsson till den grad ursinnigt betedde sig, att han flera gånger bade sparkat och kullslagit konstaplarne. Vid det polisförhör, som i anledning häraf förehades sistlidne gårdag, var Jakobsson icke sjelf tillstädes, utan instälde sig hans hustru, som helt och hållet bestridde anklagelsen. Konstapel Arvidsson, närvarande vid förhöret, befanns hafva icke mindre än 8 blodviten omkring munnen, alla honom tillfogade af Jakocsson, vid ifrågavarande tillfälle. Sedan vittnen fullständigt bestyrkt anklagelsen dömde poliskammaren Jakobsson att för fylleri böta 3 rdr 16 sk. bko och för våld emot polisbetjeningen under utösning af deras tjenst 66 rdr 32 sk. bko eller i stället afstraffas med högsta kroppsplikten, 28 dagars fängelse vid vatten och bröd.