Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1853, sida 1

mar, men tiden, den obeveklige verklighetspendeln, ruskar opp oss förr eller sednare ur sömnen, och drömmen är försvunnen. Mången slumrar åter in och drömmer om ära och namn ... ur den drömmen väcker endast döden, man vet icke till hvilken ny dröm, eller till hvilket uppvaknande. Ett år är ofta en lång tidrymd, men trettio år äro icke så långa som de borde vara efter det enda årets proportioner. Ty åren, ju mera de samlas, synas oss allt kortare . . huru långt är icke ynglingens år framlefvat i nöjen och lustbarheter, emot den mognade mannens som känner att tiden skyndar honom undan, och att det lider till aftonen. Trettio år! . hur mycket innefattas likväl i dessa två ord. Hur mycken glädje och sorg, hur mycken strid och frid, hur mycket buller och hur mycken tystnad! Trettio år äro tillräckliga att gifva en ny generation åt jorden, och öfverlemna en förgången åt glömskans djup. . Trettio år kunna förvandla staters och samhällens, ja verldsdelars öden! . Hur mycket mera då menniskan och menniskosinnet! Menniskosinnet, detta altonmoln med sina