Bilder ur lifvet. Några etuder af F. Hedberg. 3. Tempora mutantur — — — (Forts. fr. N:o 259.) I — Om trettio år — sade Albert G. — ett skönt infall. Lika lifligt och gladt som vi nu satta de doftande glasen, lika fast och troget fatta vi då hvarandras vissnade händer! Men våra hjertan skola klappa lika varmt, om också våra hår grånadt! . Hvem vet, kanske träsfas vi som rika, betydande män. . — Eller som tiggare, — utbrast Harald, i det hans blick mörknade. — Vore huru som helst, — svarade Albert, — men alltid som vänner! — — Alltid som vänner! — hördes som ett rop från de tre ynglingarnes läppar, och glasen tömdes och fylldes ånyo. Och när bålen var slut, gingo de hem att drömma om en evig vänskap. De lyckliga dårarna! hvar och en har drömt sådana dröm