Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1853, sida 1

sig en klunk ur Jamaicabuteljen — det är någon som har sökt magistern! — Jaså, hvem då? . — — En mycket fin herre .. han beställde ett ensamt rum, och skulle komma igen om en halftimma. . — Jaså, det är bra! . — snörflade den gamle magistern, i hvilken säkert ingen skulle igenkänt den för trettio år sedan så glade Harald N. — — Således der se vi en af ungdomens illusioner ramlade .. han drömde om ära och rykte, om lycka och äreställen, — och nu vid några semtio års ålder har han stannat som apologist uti en skola. Han drömde om kärlek och lycka . . och nu bor han ensam och förgäten i ett eländigt vindsrum, och den enda menskliga varelse han ser omkring Sig, är en gammal gumma som aldrig öppnar munnen för annat än att taga sig en tår, eller gräla på den slarfviga magistern, som hon kallar honom. Ynglingen var eldig, liflig och sangvinisk .. gubben har blifvit slö och likgiltig för allt, till och med för sig sjelf! Han dricker sin toddy af vana mera än af von, Han bar blifvit en maschin. — (Forts.)