Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1853, sida 1

skistande särger och sin söränderliga gestalt; af händelsens vind stundom sormadt till en Jätte, stundom till en pygmå, — stundom stigande mot höjden, stundom sjunkande . . till dess det i nattens tystnad försvinner som regndroppar i jordens sköte! — — — På en af Stockholms äldre källare, ett af dessa ställen der murarne äro gråa som en professor vid ett af våra lojala universiteter, och der piporna stå i god ordning på sin hylla, — der jamaican är god och lilla supen ypperlig — der gaffelbitarne florera i all sin uråldriga värdighet, — insteg en lördagsafton förlidet år en gammal man af några och femtio år, klädd i en urblekt kamlottskappa och en luggsliten hatt. — God afton kypare! — sade den gamle med en af snusning förorsakad näston, — ge mig en half Jamaica och Posttidningen! . — Straxt herr magister! . Magistern tog af sig kappan, hängde den på sin vanliga spik, stoppade en pipa och satte sig vid ett bord midt emot dörren, samt observerade noga alla intrådande. i — Ehm! — mumlade han för sig sjelf, — det skall bli roligt att se gökarne . . hur de ta sig ut nu för tiden . . kypare! kommer toddyn snart? . — Strax, — sade kyparen, i det han tog