vudsaklig öfverensstämmelse med R:s St:s be slut, under den 4 Dec. 1848 utfärda den än nu gällande. Tulltaxan, deri förbudsbestämmel serna fortfarande igensinnas. Ehuru en sådan utgång eller lösning a den länge omtvistade, vigtiga frågan desto: mindre svarade mot de väckta förhoppningar. ne, som R:s St:s skrifvelse i ämnet af den 3 Oct. 1848 icke innefattade någon den ringaste upplysning om skälen hvarför E. K. M:ts förslag af R:s St. frångicks, kunde man dock inse att E. K. M:t, till följd af de år 1848 inträffade oförutsedda förvecklingar i så väl politiskt som kommercielt hänseende, hellre ville frångå Sina uti Tullpropositionen uttalade åsigter, än att de inhemska näringarne skulle ega en, om än blott skenbar anledning att klaga äfver hämmad utveckling, genom en för tillfället förmodad öfverhopande konkurrens af utländska Fabriksalster. Denna uppolfring från E. K. M:ts sida var ett förnyadt bevis på E. K. M:ts upphöjda, ädla tänkesätt; och ehuru närmaste följden deraf var ett tillsalligt afslag å de Handlandes i Götheborg vid början af år 1848 gjorda underd. framställning, emottogs den nya Tulltaxan med vördnadsfull undergifvenhet, helst hos de Handlande på samma gäng väcktes den säkra förhoppning att, sedan den yttre oron hunnit lägga sig, eller man faktiskt blifvit öfvertygad, ålk Sveriges industriella företag deraf ingenting hade att befara, Handelsfrihetens billiga anspråk icke vid nästinsallande Riksdag skulle ånyo lemnas ouppfyllda. Det är af sådan anledning undertecknade, medlemmar af Götheborgs Handelscorps, underdånigst förnya framställningen om vidgadt område för Sveriges handelsförhållanden och för varuvexlingen med främmande länder. De många af E. K. M:t mer än väl kända och äfven redan godkända skäl, som tala för bisall dertill, behöfva här ej ånyo utvecklas och bevisas; utan inskränka sig undertecknade till ett kort omnämnande af följande, obestridliga fakta: Att innan en ny Tulltaxa hinner utarbetas och komma till verkställighet, en tidrymd af närmare 30 år förflutit sedan handelsfriheten, såsom princip i statsekonomiskt hänseende, af Konung och Stäuder antogs: att något förhastande således icke ägt rum, utan att i stället allt billigt rådrum och ersorderlig upplysning lemnats, för att åt de slöjder och fabriker, som böra blifva inhemska och skyddade, bereda stadga och förkofran; att icke dessmindre samt oansedt de talrika ock kostsamma bevakningsanstalterna, den blosliga införseln af en mängd utländska sabrikater, de der redan under en lång tidsföljd jemväl utgjort föremål för inhemsk tillveräning, ännu i närvarande tid bedrifves både i len skala och med den framgång, att bestyet med nämnde varutrasik på Sverige utgör öremål för en organiserad verksamhet och är förenad med en på förhand beraknelig fördel; I