48 och i November 1850. lits till förmon för andra intressen. För detta tvång finnes ingen annan grund än dess ålder; men det måtte vål icke i Sverige vara kommit derhän, att orattvisan skall anses så häsfdvunI nen, att hvarje försök att hämma den skall medsöra skakningar i samhällsbyggnaden. De samhällen, som allt för mycket skygga för reformer, eller hvarest sådane icke utan allt för stor svårighet kunna tillvagabringas, äfventyra Just derigenom sitt bestånd, enär hvarje rubbning i sorstelnade fora medför en skakning, som icke kan inträffa, der lagstiftningen uppfyller behofvet af förbättringar, och icke medgisver, aft nödige resormer af någre så enskilde eller af fåtalige klasser, till förlång för alla de öfrige, tillintetgöras. Då förbättringarne möta större hinder, ju längre de dröja, och då de olägenheter, som deraf till en del måste följa, äro i jemnt stigande, synas alla skäl tala derföre att första steget icke uppskjutes. Vi medgifva visserligen, att Eders Kongl. Maj:t äger laglig rätt att förbjuda införseln af utländska varor, då den strider emot rikets sanna fördel. I sådane fall, dem Eders Kongl. Maj:ts vishet bäst urskiljer, underkasta vi oss gerna de upposlringar landets väl af dess medborgare fordra, men deremot kunna vi icke från grundlagen hämta stöd för rättvisan af importförbud eller för höga tullsatser, då de endast afse den ene medborgarens fördel på samtlige de öfriges bekostnad. Förbuden medföra då en beskattning utöfver den rikets ständer fastställt, och olägenheten är så mycket svårare, som tillökningen bestämmes af det enskilta vinstbegäret. För vår del se vi samma verkan deraf, som om den ene medborgaren erhållit dispositionsrätt öfver den andres egendom, hvilket föga öfverensstämmer med grundlagen, som icke eller medgifver, att något monopol må fastställas. Visserligen är stadg vandet rörande monopol icke fullt tillämpligt på importförbuden, men samma verkningar följa af dessa sednare, åtminstone hvad angår sådane fabrikater, för hvilkas tiliverkning fordras betydligare kapitaler och en utsträckt kredit, deraf så få äro i besittning, att någon verklig täflan inom landet icke han uppstå. Stormäktigste, Allernådigste Konung.! Vi erkänna visserligen såsom ett bevis på 2ders Kongl. Maj:ts huldhet, att Eders Kongl. Maj:t ömmar för de medborgare, hvilkas vinst möjligen inskränkes genom förbudens borttagande och tullsatsernas rättvisa bestämmande, men vi asse icke att nu på en gång vinna rättelse. — Åndring i systemet är målet för vår sträfvan, och vi äro förvissade, att Eders Kongl. Maj:t egnar lika omvårdnad åt den större delen af undersåtare, som genom systemet varit betungade. Vi äro ock öfvertygade, att vår rättvisa talan skall finna genljud från alla landets gränsor och att allmänna rö. sten skall utsalla till vår förmon, i samma mohn, som vi med lugn afvakta utgången, i öfvertygelse, att Eders Kongl. Maj:t insett det rätta i saken, ock skall fast framgå på den bana, Eders Kongl. Maj:t täckts anvisa rikets ständer. II. Tr ata sf( L