VI biträda, såsom I det mUuTIVUMSaKIIgaste förenlig med hvad vi för närvarande åsyfta. Då staten måste hafva till syftemål, att ål en hvar försäkra den frihet, som icke strider emot statens öfrige ändamål, kan ej eller friheten att köpa och sälja, der en hvar för sig finner fordelaktigast, inskrankas, i annat fall. an att det helas eller statens gemensamma fördel fordrar en sådan inskränkning. Ålla utan undantag hafva fördel deri, att priset på hvad en hvar ovilkorligen behölver för uppehälle och beklädnad, är så lågt, att dylika förnödenheter äro lätt tillgänglige, och sådant öfverensstammer således med stadens fördel. De som producera förnödenheterne kunna väl hafva förmån af ett högt pris derå, men denna fördel, som tillfaller några få eller åtminstone ett mindre antal, får icke föranleda till inskränkning i allas frihet. En dylik producent förlorar väl i vinst, då han nödgas konkurrera med flere säljare, men utom det att han deremot njuter ersättning genom den fria rätten, att för ett ringare pris köpa hvad han behöfver, men icke sjelf tillverkar, och att fördelen häraf är i betydlig mohn på hans sida, enär en hvar sammanlagdt förbrukar mera af andras än af egen tillverkning, förekommer ock, att han för tillgodogörande af sin ölverskjutande produktion i sin ordning kan uppsöka de ställen, der hans vara betalas högre och att det således beror på honom sjelf att söka högre vinst, om den annorstädes kan erhållas. År detta icke fallet, så äger han icke skäl till klagan. Om det ock måste medgifvas, att under Särskilta förhållanden, då utförsel af landets produkter icke med fördel kan äga rum, införsel särdeles af varor, som icke afse fyllande af ett allmänt behof, kan vara mindre fördelaktig, rättar sig dock detta af sig sjelf, åtminstone då när penningen inom landet stigit högt i värde. Dessutom vinnes för staten ersättning på annat sätt, genom de handelsförbindelser, som i flere hänseenden uppkomma. bet allmänna kan aldrig hafva fördel, att asbryta eller hämma dessa handelssörhållanden, som tjena att befordra den menskliga utvecklingen och att åstadkomma de förbindelser af vänskap och ömsesidigt deltagande, som äro rätta alster af nationernas kultur och sedlighet. Ty om en sådan inskränkning af friheten vore öfverensstämmande med statens ändamål eller ens med dess fördel, så borde ock förhållandet vara lika beskaffadt med den enskilde. Äfven han borde söka att afhålla sig från gemenskap med andre och att sjelf tillvägabringa sina förnödenheter. Huru långt han deri skulle lyckas och hvilka följder deraf skulle uppstå för hans intelektuella och sedliga utbildning, behöfver ej nämnas. På enahanda sätt borde ock hvarje provins, ja hvarje kommun afstängas från den andra. Ått all produktion derigenom skulle upphöra torde icke fordra bevis. Om staten efter denna grundsats bör afhålla sig från förbrukning af andra länders tillverkningar, måste regeln ock inom kort öfver allt och fullständigt tillämpas. I kulturens återgång och menniskoslägtets återförande till råhet och slafveri skulle följderne snart visa sig. Förbud och höga tullsatser strida således mot de rättigheter, en hvar såsom medlem i samhället tillkomma, och motverka jemväl statens vigtigaste ändamål. Oaktadt staten således icke kan eller bör förbjuda eller på annat lika verksamt sätt förhindra införseln af utländska varor, äger dock staten obestridligen rätt att bereda sig inkomst äfven af handeln, ehuru varorna derigenom betydligen fördyras och åtkomsten dertill således för mängden försvåras eller till och med omintetgöres. Det är väl allmänt medgilvet, att detta sätt att förse statens behof icke är bland de fördelaktigaste, emedan uppbörden medför större kostnader än vid hvarje annat beskattningssatt och de skattdragandes bördor således ökas vida utöfver hvad eljest skulle fordras; men svårigheterna att häri åstadkomma en genomgripande förändring lära vara betydliga. Ehuru det således för närvarande är lika nödvändigt, som med gällande lagar öfverensstämmande, att bevillning af statsborgrarne utgöres genom erläggande af tull, måste det dock ofelbart medgifvas, att tullen, från denna synpunkt betraktad, icke får ställas o så, att den innefattar annat än en beskattning, 1