Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1853, sida 3

Styckegods. Fredagen, Det är allmänt bekant, att en fördom herrskar, som anser Fredagen för en olycklig dag. Vi befinna oss i detta hänseende ännu vid tiden för romerska rikets förfall. Emellertid var, enligt historien, fredagen helgad åt Venus, det vill säga åt sinnenas förlustelse. Denna så orättvist förtalade dag borde, om också endast af motsägelseanda, sinna anhängare, och den har också utmärkta sådana: Sixtus V älskade fredagen, emedan han märkt, att alla lyckliga händelser i hans lif inträffat jnst på sredagar. Först och främst var en fredag hans födelsedag, och på en fredag promoverades han till cardinal, utvaldes till påfve och kröntes. Frans I försäkrade att allt lyckades honom på fredagarne. Vidare hade Henrik IV stor förkärlek för fredagen, ty på en sådan dag såg han för första gången den sköna markisinnan de Verneuil, den af hans mätresser, som han mest älskade näst efter Gabrieile d,Esträes. Man behöfver eggns till modiga handlingar. Följande drag utgör ett bevis derpå att man nästan alltid behöfver ett eggelsemedel för att utföra en modig handling. En brottsling, som förföljdes af innevånarne i en by i Frankrike, hotade med en laddad pistol enhvar, som närmade sig till honom; en förbiåkande man hoppade dock ned ur sitt åkdon och störtade emot den beväpnade brottslingen och, ehuru träffad i ansigtet af flere hagel, slog honom till jorden och öfverlemnade honom i folkets händer. Inkallad såsom vittne inför brottmålsdomstolen, omtalade han helt blygsamt sin modiga handling och slöt med följande ord: Jag tror mig icke vara modigare än någon annan, och jag hade kanske ryggat tillbaka liksom alla de andra; men jag erinrade mig att jag var en gammal soldat af 3:dje afrikanska jägareregementet; jag ville icke fördunkla detta regementes ära, och derför rusade jag fram.