Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1853, sida 2

land; och man ser redan prof derpå i den ifver, som drifver dem till krig. Sedan Ryssarne blifvit herrar öfver Dniesterlinien och Bessarabien, samt öfver Tartarerne vid Svarta hafvet och tagit dem i sin sold under namn af kossacker, förmå Tuskarne icke mera att försvara Moldau-Vallachiet. Det är ett öppet land, som saknar befästade platser och naturhinder. Ingenting underlättar ett motstånd. Floderna, hvilka alla komma ifrån Karpatiska bergskedjan, flyta från nordvest till sydost och kasta sig i Donau; fienden kan följa deras lopp genom dalarne, och kringgå alla positioner, och det gifves ingen bergskedja eller tvertöfver flytande flod, der man kan taga en stödjepunkt, för att hindra ett insall. Halsva landet framställer endast en ofantlig slätt, som ansluter sig till de ryska stepperna. Andtligen är Moldau så att säga taget i flanken, så snart fienden vill öfvergå Pruth vid Reni, nära dess mynning, midt emot Galatz. Han befinner sig från den stunden vid sjelfva ingången till Vallachiet, ett land, som är ännu svårare att försvara än Moldau. Således, sedan Turkarne förlorat Dniesteroch Pruth-linierna, återstår dem inga flera än Donauoch Balkanlinierna. En enda flod i Vallackiet, Jablonitza, sslyter tvärtigenom landet (d. v. s. i öster och vester), och om Turkarne ville hindra fiendens framryckande till Bucharest, så skulle de först vara i stånd att fatta posto vid Slobodzeia, en liten stad vid den stora vägen emellan Bucharest och Jassy. Men der utbreda sig osantliga slätter, på hvilka den europeiska taktiken och strategien nödvändigt måste få öfverhanden. Ottomaniska armåen är ännu icke nog manövrerad, för att på öppna fältet lefverera ryska arm6en batalj, Fokschani i norr, nedanför Sereth, skulle vara en bättre position, om det funnes en fästning vid denna stora flod. Bucharest, hufvudstaden i Vallachiet, är en stad, som för närvarande äger mera än 90, 000 innevånare, och är nyckeln till de tvenne Donau-provinserne; alla vägarne från det inre af landet löpa der tillsammans, och den erbjuder stora ressurser för att tjena till depot för en arm6e, som förstode att försigtigt begagna sig af dem. Belägen vid Dombritza, en biflod till Ardjisch, som vid Turtukar utfaller i Donau, och i närheten försvarad af andra floder med branta stränder, är Bucharest alltid en god militar-position, ehuru den icke är en befastad stad. Der är medelpunkten för de ryska kantoneringarne och Turkarne skulle svårligen kunna fördrifva dem derifrån. Om Ryssarnes infall i år icke skett så plötsligt och oförmodadt, och om turkiska armåen varit så samlad som den nu är, så skulle den någon tid kunnat hålla stånd i Bucharest med öppen reträtt-linie till staden Routschouk, en af Donaus hufvudfästningar. Efter den senaste krigsförklaringen, säga de korrespondenser ifrån Turkiet, hvilka blifvit införda i europeiska tidningarne, att Omer Pascha hade för afsigt att öfvergå Donau efter förloppet af de 14 dagar, hvilka blifvit lemnade ryska armåen för utrymmande af surstendömena, och hvilka voro tilländalupna den 25 Oktober. Det tycks också icke ligga något omöjligt eller särdeles äfventyrligt i utförandet al denna den turkiska generalens afsigt. För några dagar sedan erforo vi, att detta år, långt ifrån att hafva varit regnigt, som alla årstiderna i vestra Eurupa, tvärtom varit utomordentligt torrt i Donautrakterna, och att denna torka ännu fortfar. Den ångbåt, som vanligtvis går ifrån Wien utför floden till Turkiet, har för det låga vattnets skull måst afbryta sina turer, och de resande nödgas att landvågen begifva sig till Pesth, i Ungern, der kommunikationen på floden åter vidtager. Om således torkan denna höst fortfar, så är det inga öfversvamningar, intet regn, som djupt uppblöter jorden, ingenting, som hindrar armåerna att manövrera öfver allt med deras artilleri och all deras tross. Låtom oss i sörbigående beröra de sannolikheter, hvilka i sådant fall erbjuda sig. 24 VY