Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1853, sida 2

Utrikes Nyheter. TURKIET. Såsom man kunde taga för gifvet hafva diplomaternas senaste bemödanden att förebygga krigets utbrott icke burit någon frukt. De af dem utverkade order till Omer Pascha att, derest sientligheterna icke redan börjat, till den 1 Nov. uppskjuta deras öppnande, kommo för sent. Fientligheterna voro redan började genom affären vid Isatschka. Turkarne hafva nu gålt öfver Donau för att utjaga Ryssarne ur surstendömena. Huruvida detta djersva förehafvande skall lyckas dem, står dock i vida fältet. Det bör imellertid nu icke dröja länge. innan man kan hafva underrättelser om ett större sammandrabbande emellan de begge fientliga härarne. Den vigtiga underrättelsen om Turkarnes öfvergång af Donau har på telegrafväg kommit från turkiska gränsen till Wien och derifrån på samma sätt spridts vidare. En telegrasdepesch från Wien af den 31 Oktober lyder sålunda; Den 27 hafva 3000 Turkar med 400 hästar passerat Donau vid Widdin. Ett sammandrabbande väntas. En annan telegrafdepesch från Wien af samma datum har följande lydelse: Enligt en ossiciel telegrafdepesch har en del af turkiska armcen passcrat Donau vid Kalafat. Wienerbladen hafva nu äfven fått underrättelser om affären vid Isatschka. Den halfofficiella Ost. Cor. beskrifver den helt kort sålunda: Ryska ångbåtar förde ett antal kanonslupar i släptåg uppför strömmen, för att transportera dem till Braila och Galacz. När de nu foro förbi turkiska fästningen Isatschka, sköts derifrån på dem och elden besvarades från ryska sidan. Fästningens eld förmådde dock scke hindra slotiljen från att fortsätta sin väg uppför strömmen. Denna berättelse omtalar lika litet den icke obetydliga förlust, som Ryssarne enligt notisen i franska Monitören skola hafva lidit, som den omständigheten, att Ryssarne, enligt hvad de påstå, stuckit Isatschka i brand. Ryssarne påstå, att ryktena om deras nederlag i Kaukasus äro ogrundade. Furst Woronzow har icke, säga de, gått i vinterqvarter, utan befinner sig ännu på krigsskådeplatsen. Men de medgifva, att Schamyl utvecklar en ovanlig verksamhet och ger ryska armen mera än vanligt att göra. Vid underrättelsen om Turkiets krigsförklaring emot Ryssland hafva några hundrade beväpnade greker öfverskridit gränsen emellan Grekland och Turkiet och begifvit sig till Arta och Prevesa i afsigt att fördrifva dervarande besättningar och sedan bemäktiga sig sjelfva Janina. De äro anförda af 2:ne grekiska officerare. I Epirus, hvarest det länge rådt en stark gäsning, torde i följd af detta infall utbryta en allmän resning emot Turkarne. I Thessalien förestår ett dylikt utbrott, hvilket lätt kunde utsträcka sig öfver de andra provinserna i Europeiska Turkiet. Denna underrättelse sörskrifver sig från Athn och torde man följaktligen icke böra taga för kontant allt hvad den innehåller. I Triest. Zeit. läser man: Ryssland kan vänta allvarsamt motstånd och synes ej eller vara okunnigt derom, hvarför äfven rustningarne till kriget i ett helt år bedrisvits med största ifver. Tscherkesserna skola säkerligen söka draga fördel af omständigheterna; Donaufloden är långt bättre befästad än 1828, och Bulgariens fästningar starkare än den gången; den turkiska armåen har i utrustning och öfning gjort stora framsteg på de Senaste 25 åren. Men, med undantag af Omer Pascha, hafva Turkarne ingen general, som tillfyllest sörstär sitt fack. Armden bar aldrig hållit stora manövrer, och den skall derför lätt råka i förvirring under sammanstötandet af stora massor, så att hvarje enskild utan sammanhang följer sitt eget hufvud. Men vigtigare än allt annat är den dragningskraft, som det ryska guldet har för de vid papperspengar vana Turkarne, och hvarpå czaren icke vid något tillfälle sparar. Medelst det skola fästningar blifva öppnade, kapitulationer tillvägabragta och mera I uträttas än genom alla batterier. — Begge armåeerna y 3 dfn ARR As